onsdag 1 mars 2017

Ett år.

I söndags blev han ett år gammal, vår lille knodd, mammas lilla bebis. Det är en salig blandning av känslor gällande detta. Jag är till personligheten löjligt sentimental och detta är givetvis inget undantag. Jag kan bli gråtfärdig av att se bilder eller filmer på Joel då han var riktigt liten, då inser jag hur otroligt fort tiden går och att han ju aldrig blir sådär bebisliten och bara ligger och grymtar mer. Samtidigt tycker jag att det är så roligt nu, Joel är så rolig nu. Han utvecklas ju hela tiden, pratar för fullt, drar fram som en virvelvind och visar mer och mer av sin egen personlighet. Och det är fantastiskt! Så trots att jag blir nostalgisk och ibland vill att han ska vara liten för evigt ser jag ju så otroligt mycket fram emot att få se honom utvecklas vidare, att sedan se vilken slags människa han ska komma att bli.

Här gosar Joel med Nala, som skadat sitt öga och måste ha tratt på. Stackars liten!

I torsdags var vi på ettårskontroll till rådgivningen. Jag tyckte Joel hade växt ganska lite, men vår hälsovårdare var så nöjd och sa att han fortfarande följer kurvan precis som han ska. Så allt är bara bra. Joel är nu 75,5 cm lång och väger 9490 g. En fin, mjuk och gosig liten klimp, alltså. :)

Joel har blivit väldigt intresserad av att läsa böcker. Han hämtar en av sina böcker (oftast en Alfonsbok), kommer fram till mig (eller någon annan, om vi är fler hemma), sträcker upp boken och säger "däää". Och då finns inget annat alternativ än att läsa (tro mig, jag har försökt!). Helst ska man läsa samma bok om och om igen. Jag tycker om att läsa åt honom, så det är bara roligt. Problemet är att Joel mest vill läsa böckerna med de tjocka sidorna, så att han själv kan vända blad. Dessa böcker innehåller ofta omkring 10 sidor och har ungefär fyra ord per sida. Alltså läser man ut en bok galet snabbt och får sedan läsa den femton gånger innan han är nöjd och kryper efter nästa bok. Pust. Men också mysigt. Andra roliga lekar är lego, alla möjliga slags klossar, koppar och dylikt som man kan plocka med och pussel. Sedan sysslar Joel rätt mycket med annat också, som att riva böcker ur bokhyllan, öppna och stänga dörrar och sitta och klotta med hundens vattenkopp. Och förstås stiga upp precis överallt och vandra mellan möblerna. Så jodå, dagarna blir nog fyllda. Däremellan är vi ute med pulkan, träffar folk eller besöker butiker, där Joel gärna hälsar på alla han möter. :)




Kalas hade vi förstås åt ettåringen och det var en riktigt fin kväll med släkten. Några bilder från födelsedagsfirandet kommer här:




Joel fick en cykel av sin gammelmorfar. Benen når än så länge bara halvvägs ner, men tids nog... :)


 Såklart får man smaka tårta då man fyller år. Första gången i livet...

 ... och det var smaskens! :)

 
Min lilla familj. ♥


Dagen efter kalaset var det den riktiga födelsedagen. Då öppnades fler paket. Lyckligtvis hade Joel hjälp av storasystrarna med öppnandet. Och läsandet. :)

onsdag 8 februari 2017

Att stå och gå.

Två dagar efter att Joel lärt sig krypa lärde han sig stiga upp på egen hand. Och nu ser det ut såhär hemma hos oss dagarna igenom:




(Ungefär 1,7 sekunder efter att denna bild togs hade vi frukostflingor utspridda över hela köksgolvet. Såklart.)





Riktigt duktig har han blivit, och han går också bra med stöd. När man försöker sätta ner honom att sitta på golvet spänner han benen, ler stort och traskar iväg med bestämda steg. Återstår bara att se nu när han börjar gå på egen hand. Far i huset blev nästan gråtfärdig igår då Joel kom gående emot honom. För visst känns det som att bebisstadiet är över när liten börjar gå?! Så vi är faktiskt glada att han inte börjat gå än, på så sätt känns det som att vi fått ha vår bebis ordentligt!

Idag tog vi sovmorgon, Joel och jag, och sov ända till klockan 8 (vanligtvis vaknar vi mellan 6.30 och 7). Så vi är lite sena med allt. Men nu har han just vaknat från första tuppluren och det är dags för lunch. Sedan blir det nog en innemysardag eftersom det är så kallt ute. Kram på er!

onsdag 18 januari 2017

Och så kröp han.

Jag borde tydligen ha bloggat om det för länge sedan. Så himla typiskt, haha! Igår kväll, några timmar efter att jag bloggat om saken, började Joel krypa. :) Duktiga lillkillen.

Bild från förra våren, då knodden tränade nacken för fullt. Vad han har ändrats sedan dess!

tisdag 17 januari 2017

Nytt år, nytt blogginlägg.

Det har påpekats några gånger här hemma att uppdateringen här inne inte är så våldsam. Alldeles riktigt. Jag har glömt, inte orkat, inte haft lust osv. Lär väl fortsätta så, men jag kan ju uppdatera lite då och då i alla fall.

Sedan sist har vi firat jul och nyår. Joels första. Och det var jättefint och mysigt. Alldeles för många julklappar fick han förstås, vissa (främst hans mor och hans gudmor Emma) hade spårat ur en aning. Men bra ändå, han fick bra saker som han haft stor glädje och nytta av efteråt. Nöjd och glad har han varit under firandet också och allt har gått så bra. Min önskan inför det nya året (som nu redan är inne på sin tredje vecka) var att få lite mera sömn. Det har jag inte fått. Eller, det började bra. Vi avslutade förra året och började detta med en riktigt bra sömnperiod. Men sedan svängde det. Som det ju oftast gör. Och mitt nyårslöfte var att sitta mindre och slöpilla på telefonen. Det försöker jag jobba på varje dag och lite bättre har jag faktiskt blivit på det. Instagram är min fiende, dock, jag älskar det alldeles för mycket.

 
Joel i nya mystältet.

Joels utveckling går också framåt, förstås. Han har blivit fenomenalt duktig på att sitta och plocka med olika leksaker. Han har en sådan där pinne som han ska trä runda träringar på och den kan han sitta med hur länge som helst och sätta ringarna på plats. Vi är löjligt stolta över honom då det gäller det. Pratglad är han också, och vi får ofta höra att han är tidig med pratandet. Numera säger han mamma och pappa/babba (dock inte på beställning), där, detdär, vår dialekts "tidee" och så det absoluta favoritordet: kisse. Det säger han några miljoner gånger om dagen. Vår ena katt heter faktiskt Kisse (vi lät verkligen fantasin flöda där), men för Joel heter båda katterna OCH hunden kisse. I början sa han "kitte" och nu säger han oftast med stor entustiasm "kisseeeee". Underbart! Han har också lärt sig sätta sig upp och så drar han sig upp på knäna och sätter ena foten i marken, så nästa steg är att stiga upp. Han står stabilt med stöd och kan också ta några steg med stöd innan han tröttnar.


Men... Kryper gör han inte. Han totalvägrar. Han har stått på alla fyra och gungat i nästa två månader, men han tycks helt enkelt tycka att detdär med att krypa inte är något för honom. Och det kommer åsikter, råd och väl valda ord från alla håll och kanter. På rådgivningen sa de att om han inte kryper innan han är 11 månader måste han få fysioterapi. Flera vänner har sagt att deras barn inte heller krypit (krupit? krypt? Vad tusan heter det?) tidigare än så och att det gått bra i alla fall. I Sverige tycks annat gälla, överallt står det att en del barn hoppar över krypandet helt och att det viktigaste för inlärningen är att de lär sig korsrörelserna någon gång innan de börjar skolan. (Korsrörelserna har Joel förvisso redan, håller man honom under magen kryper han rätt, han bara vill inte göra det själv.) Så dethär har verkligen varit en stressfaktor för mig och vi har övat och övat, trots att Joel inte alls tyckt att det varit kul. Jag vet faktiskt inte... Det är tydligt att han mycket hellre vill börja stå och gå, hela hans lilla ansikte skiner som en sol då han får visa någon hur duktig han är på att stå och det känns dumt att försöka tvinga fram något. En sak som jag också tänker på är att jag, som alltid varit något av en prestationsprinsessa och bedömt mig själv utifrån det jag presterat, verkligen inte vill överföra det tankesättet på Joel. Jag tycker ju han är världens finaste oavsett hur han presterar. Och oavsett om han kryper eller inte.


Gungar på i krypställning

Så.. Sådant på gång här. Halv- eller heljobbiga nätter ibland, men ljuvliga dagar så gott som alltid. Nu ska jag försöka hinna dricka en kopp te innan liten vaknar och det blir full fart i huset igen. Ha det fint!

 Syskonen ute i snön.

torsdag 8 december 2016

Hur kunde det gå så fort?

Den 30:e januari blev jag mammaledig. Och jag tänkte att jag verkligen skulle vara det en lååång tid. Men idag är det den 8:e december och helt plötsligt är den långa tiden slut. Så otroligt snabbt har det gått, samtidigt som det känns som väldigt länge sedan jag såg ut såhär:

Bilden tagen den 30.01.2016, i vecka 36.

Att vara hemma med ett barn hela dagarna är inte alltid enkelt, det ska sägas. Men av alla jobb jag haft är detta helt klart favoriten. Därför är jag så glad att jag har möjligheten att stanna hemma ett tag till med Joel. Jag tror absolut att det bästa för många familjer är att föräldrarna jobbar och barnet är på dagis. Ifall man inte vill eller mår bra av att vara hemma ska man ju inte vara det heller. Men jag tror också att för mig, för Joel och för vår familj är det bästa att vi får vara hemma tillsammans lite till. Jag är nu vårdledig, fram till den 31.5.2017 till att börja med, då tar S ut sin pappaledighet och jag tar ut min semester. Efter det är tanken att jag ska fortsätta vara vårdledig, helst tills Joel är minst två år. Men detdär tar vi lite som det kommer. 

Jag fortsätter njuta av tiden med min lillkille. För det går verkligen fortare än man kan någonsin kunnat tänka sig.

Joel och jag andra dagen hemma. Lillknodden var då fem dagar gammal.
Titta, så liten. Titta, så söt. Titta, så fantastiskt stora tossor! :D

 Och här är vi idag. Älskade barn. ♥

För tillfället ligger det lilla barnet och sprattlar på golvet. Det var läggdags för ungefär en timme sedan, men eftersom han somnade i bilen ikväll då vi var på väg hem från en träff med vänner tycker han inte alls det är dags att sova än. Kungen av powernaps, som sagt.

tisdag 29 november 2016

Nio månader.

Nio månader redan. Lika länge som han växte inne i magen har han nu funnits här, vår Joel. Men tiden som han funnits känns ändå mycket längre. Under graviditeten var allt så ofattbart, och nu är han den mest självklara delen av livet. Konstigt detdär.

En liten uppdatering av läget just nu.

* Joel är otroligt intresserad av att känna på allt möjligt för tillfället. Då jag bär runt på honom här hemma sträcker han ut sina knubbiga armar och vrider hela kroppen mot det håll där han ser något intressant att knapra på. Speglar, tavlor, juldekorationer... Allt är spännande. Och så lyser hela ansiktet då han äntligen får krafsa lite och han tittar på mig med glittrande ögon. Fantastiskt hur något så enkelt kan vara så roligt för honom.

* Han drar sig fram i raketfart. Speciellt då han är ute efter något han inte får ha, som telefoner eller fjärrkontroller (Hur kommer det sig att det så tidigt blir som mest intressant med det förbjudna?). Ännu kryper han inte. Han ålar sig fram med höger knä i marken, så det är nästan som att han kryper med höger sida, men vänster sida vill inte riktigt hänga med.


*  Joel kan stå ganska bra en liten stund med stöd. Dock är det inget vi direkt tränar eftersom jag verkligen vill att han ska krypa innan han börjar gå.

* Vi sover lite sämre igen. Om det beror på den lilla tanden som är på väg att ploppa fram, om han drömmer mardrömmar eller om det är något helt annat vet vi inte. Men han gråter till många gånger per natt. Lyckligtvis behöver vi bara sätta tillbaks nappen, svänga honom på sidan och smeka lite på axeln så somnar han lugnt igen, men det blir väldigt många uppvaknanden. Dagtid sover han suveränt, mer än fyra timmar uppdelat på två sovturer. Så där kan vi inte klaga alls!

* Delamningen fortsätter som förut, ser ingen anledning att göra några förändringar där. Dock vill han ibland helt plötsligt äta på nätterna igen, efter att inte ha gjort det på två månader. Konstigt!

* Gossen äter fortsättningsvis mycket och gärna. Nya favoriten är bröd och då han sitter och plockar i sig sina brödbitar är han onåbar, då är allt fokus inställt på brödet, haha! :)

* Joel känner igen andra människor. Speciellt familjen är bekant vid dethär laget, också om han inte sett dem på ett tag. Så fint att se!

 
 Joel med sin stora idol: kusinen Oliver. De fina julkläderna fick de av mina systrar. :)

* En riktig liten charmör är han! Då vi träffar någon bekant till mig som han inte känner tittar han på personen en stund och smäller sedan till med ett riktigt stort leende. Detta gäller speciellt damerna. (Pappas pojke? :p)

* Roligaste leksakerna nu är pussel (än så länge nöjer vi oss med att plocka med och tugga på bitarna), en tom plastflaska, Alfons-bollen som han fick av moster Emma och egentligen alla leksaker som har många delar att plocka, dunka och kasta iväg. Och förstås de gamla klassikerna: ett tomt mjölkpaket och en ketchupflaska, haha!

Joel nöjd i sin nya pulka. :)

* Grundhumöret är oftast väldigt gott. Joel är en glad, nöjd och nyfiken liten kille. Ett visst temperament börjar vi ändå ana. Då han blir arg grymtar han till, tar tag i nappen eller någon leksak och slänger iväg dem. Mest bara gulligt än så länge, förstås. :)

Här har vi det alltså bara bra. Julen är på kommande och jag har i vanlig ordning flippat ur en aning, pyntat, fixat och handlat julklappar som en tok. Men det mesta är redan klart och nu kan jag ägna hela december åt att bara njuta och ha julefrid. Och det är ju så jag vill ha det. Ingen julstress för min del!

Första julen med min egen lille knodd, så otroligt fint det känns! ♥

Älskade lille tomtenissen.  ♥

 ♥♥♥

tisdag 1 november 2016

Åtta månader.

Förra onsdagen blev lille skrutten åtta månader gammal. (Och såhär snabb är min uppdatering här...) På torsdagen hade vi läkarkontroll vid rådgivningen. Läget med gossen är som följer:

* Joel är 72,4 cm lång och väger 8,6 kg. Han har växt väldigt bra och de var mycket nöjda med honom.

* Den övriga undersökningen visade att allt är alldeles normalt med honom, de hittade inget att klaga på.

* Den senaste tiden har vi sovit riktigt bra. Detta har skett genom att vi ändrade på två saker. För det första slutade vi buffa honom på baken tills han somnar och ändrade det till att bara ligga lugnt och hålla en hand på hans axel. Han var lite arg de två första kvällarna (dock tog det aldrig mer än en halvtimme att natta honom) men sedan dess har han somnat snabbt och sovit betydligt lugnare än tidigare. För det andra sover nu S bredvid honom, och inte jag. På ett sätt känns det jättetråkigt, för jag tycker det är så mysigt att sova bredvid honom, men det är uppenbart att han sover lugnare då han inte störs av min mjölkstank. Så tillsvidare sover vi så. Visst vaknar han ännu någon gång per natt, men för det mesta somnar han om direkt. Hurra!

* Jag ammar fortfarande. En vanligt dag blir det väl ungefär fyra gånger. Ingen nattamning dock, vilket är skönt. Jag har ingen tidsplan då det gäller amningen, men gärna vill jag fortsätta tills han är minst 10 månader och så räknar jag med att han säger till själv när det får vara nog. Än så länge är han tuttglad, men jag är knappast typen som ammar tills barnet börjar högstadiet. Så vi får se! När han blir ett år tror jag nog det får vara bra.

* Joel blir allt bättre på att röra sig runt och drar sig nu fram överallt i huset. Han kryper inte ännu, men drar upp knäna medan han släpar sig fram, så det kommer väl snart.

* Han sitter gärna i sin lekhörna, plockar med sina leksaker och dansar. Något nytt han börjat med är att kasta sina saker, skratta, och sedan krypa efter dem.

* Ibland när man vinkar åt någon och säger "hej hej" så vinkar Joel också. Och när vi klär på honom ytterkläderna och vantarna kommer fram sträcker han fram händerna. Så roligt att märka att han faktiskt förstår och lär sig så mycket!

* Joel har sagt "mma" och "baba" väldigt mycket på sistone. Vi inbillar oss förstås att han övar på att säga mamma och pappa. :)

* Han har varit gladare än vanligt den senaste tiden och att vara hemma med honom har varit ett sant nöje. Jag hoppas det fortsätter såhär, för han är alldeles underbar nu!

* Bäst här hemma tycker nog Joel ändå att katterna och hunden är. Ofta skrattar han högt och viftar med armarna då han ser någon av dem. Lyckligtvis tycker de om honom också, de är väldigt fina tillsammans.


Såja, en liten uppdatering av läget här hemma. Vi har det kort sagt väldigt bra! Lite bilder från gårdagens promenad på det:






 Lilla hjärtat. Pojken med ögonfransarna. :)