torsdag 8 december 2016

Hur kunde det gå så fort?

Den 30:e januari blev jag mammaledig. Och jag tänkte att jag verkligen skulle vara det en lååång tid. Men idag är det den 8:e december och helt plötsligt är den långa tiden slut. Så otroligt snabbt har det gått, samtidigt som det känns som väldigt länge sedan jag såg ut såhär:

Bilden tagen den 30.01.2016, i vecka 36.

Att vara hemma med ett barn hela dagarna är inte alltid enkelt, det ska sägas. Men av alla jobb jag haft är detta helt klart favoriten. Därför är jag så glad att jag har möjligheten att stanna hemma ett tag till med Joel. Jag tror absolut att det bästa för många familjer är att föräldrarna jobbar och barnet är på dagis. Ifall man inte vill eller mår bra av att vara hemma ska man ju inte vara det heller. Men jag tror också att för mig, för Joel och för vår familj är det bästa att vi får vara hemma tillsammans lite till. Jag är nu vårdledig, fram till den 31.5.2017 till att börja med, då tar S ut sin pappaledighet och jag tar ut min semester. Efter det är tanken att jag ska fortsätta vara vårdledig, helst tills Joel är minst två år. Men detdär tar vi lite som det kommer. 

Jag fortsätter njuta av tiden med min lillkille. För det går verkligen fortare än man kan någonsin kunnat tänka sig.

Joel och jag andra dagen hemma. Lillknodden var då fem dagar gammal.
Titta, så liten. Titta, så söt. Titta, så fantastiskt stora tossor! :D

 Och här är vi idag. Älskade barn.

För tillfället ligger det lilla barnet och sprattlar på golvet. Det var läggdags för ungefär en timme sedan, men eftersom han somnade i bilen ikväll då vi var på väg hem från en träff med vänner tycker han inte alls det är dags att sova än. Kungen av powernaps, som sagt.