Hur kunde det gå så fort?

Den 30:e januari blev jag mammaledig. Och jag tänkte att jag verkligen skulle vara det en lååång tid. Men idag är det den 8:e december och helt plötsligt är den långa tiden slut. Så otroligt snabbt har det gått, samtidigt som det känns som väldigt länge sedan jag såg ut såhär:

Bilden tagen den 30.01.2016, i vecka 36.

Att vara hemma med ett barn hela dagarna är inte alltid enkelt, det ska sägas. Men av alla jobb jag haft är detta helt klart favoriten. Därför är jag så glad att jag har möjligheten att stanna hemma ett tag till med Joel. Jag tror absolut att det bästa för många familjer är att föräldrarna jobbar och barnet är på dagis. Ifall man inte vill eller mår bra av att vara hemma ska man ju inte vara det heller. Men jag tror också att för mig, för Joel och för vår familj är det bästa att vi får vara hemma tillsammans lite till. Jag är nu vårdledig, fram till den 31.5.2017 till att börja med, då tar S ut sin pappaledighet och jag tar ut min semester. Efter det är tanken att jag ska fortsätta vara vårdledig, helst tills Joel är minst två år. Men detdär tar vi lite som det kommer. 

Jag fortsätter njuta av tiden med min lillkille. För det går verkligen fortare än man kan någonsin kunnat tänka sig.

Joel och jag andra dagen hemma. Lillknodden var då fem dagar gammal.

Titta, så liten. Titta, så söt. Titta, så fantastiskt stora tossor! :D

 Och här är vi idag. Älskade barn. ♥

För tillfället ligger det lilla barnet och sprattlar på golvet. Det var läggdags för ungefär en timme sedan, men eftersom han somnade i bilen ikväll då vi var på väg hem från en träff med vänner tycker han inte alls det är dags att sova än. Kungen av powernaps, som sagt.

Nio månader.

Nio månader redan. Lika länge som han växte inne i magen har han nu funnits här, vår Joel. Men tiden som han funnits känns ändå mycket längre. Under graviditeten var allt så ofattbart, och nu är han den mest självklara delen av livet. Konstigt detdär.

En liten uppdatering av läget just nu.

* Joel är otroligt intresserad av att känna på allt möjligt för tillfället. Då jag bär runt på honom här hemma sträcker han ut sina knubbiga armar och vrider hela kroppen mot det håll där han ser något intressant att knapra på. Speglar, tavlor, juldekorationer... Allt är spännande. Och så lyser hela ansiktet då han äntligen får krafsa lite och han tittar på mig med glittrande ögon. Fantastiskt hur något så enkelt kan vara så roligt för honom.

* Han drar sig fram i raketfart. Speciellt då han är ute efter något han inte får ha, som telefoner eller fjärrkontroller (Hur kommer det sig att det så tidigt blir som mest intressant med det förbjudna?). Ännu kryper han inte. Han ålar sig fram med höger knä i marken, så det är nästan som att han kryper med höger sida, men vänster sida vill inte riktigt hänga med.

*  Joel kan stå ganska bra en liten stund med stöd. Dock är det inget vi direkt tränar eftersom jag verkligen vill att han ska krypa innan han börjar gå.

* Vi sover lite sämre igen. Om det beror på den lilla tanden som är på väg att ploppa fram, om han drömmer mardrömmar eller om det är något helt annat vet vi inte. Men han gråter till många gånger per natt. Lyckligtvis behöver vi bara sätta tillbaks nappen, svänga honom på sidan och smeka lite på axeln så somnar han lugnt igen, men det blir väldigt många uppvaknanden. Dagtid sover han suveränt, mer än fyra timmar uppdelat på två sovturer. Så där kan vi inte klaga alls!

* Delamningen fortsätter som förut, ser ingen anledning att göra några förändringar där. Dock vill han ibland helt plötsligt äta på nätterna igen, efter att inte ha gjort det på två månader. Konstigt!

* Gossen äter fortsättningsvis mycket och gärna. Nya favoriten är bröd och då han sitter och plockar i sig sina brödbitar är han onåbar, då är allt fokus inställt på brödet, haha! :)

* Joel känner igen andra människor. Speciellt familjen är bekant vid dethär laget, också om han inte sett dem på ett tag. Så fint att se!

 

 Joel med sin stora idol: kusinen Oliver. De fina julkläderna fick de av mina systrar. :)

* En riktig liten charmör är han! Då vi träffar någon bekant till mig som han inte känner tittar han på personen en stund och smäller sedan till med ett riktigt stort leende. Detta gäller speciellt damerna. (Pappas pojke? :p)

* Roligaste leksakerna nu är pussel (än så länge nöjer vi oss med att plocka med och tugga på bitarna), en tom plastflaska, Alfons-bollen som han fick av moster Emma och egentligen alla leksaker som har många delar att plocka, dunka och kasta iväg. Och förstås de gamla klassikerna: ett tomt mjölkpaket och en ketchupflaska, haha!

Joel nöjd i sin nya pulka. :)

* Grundhumöret är oftast väldigt gott. Joel är en glad, nöjd och nyfiken liten kille. Ett visst temperament börjar vi ändå ana. Då han blir arg grymtar han till, tar tag i nappen eller någon leksak och slänger iväg dem. Mest bara gulligt än så länge, förstås. :)

Här har vi det alltså bara bra. Julen är på kommande och jag har i vanlig ordning flippat ur en aning, pyntat, fixat och handlat julklappar som en tok. Men det mesta är redan klart och nu kan jag ägna hela december åt att bara njuta och ha julefrid. Och det är ju så jag vill ha det. Ingen julstress för min del!

Första julen med min egen lille knodd, så otroligt fint det känns! ♥

Älskade lille tomtenissen.  ♥

 ♥♥♥

Åtta månader.

Förra onsdagen blev lille skrutten åtta månader gammal. (Och såhär snabb är min uppdatering här...) På torsdagen hade vi läkarkontroll vid rådgivningen. Läget med gossen är som följer:

* Joel är 72,4 cm lång och väger 8,6 kg. Han har växt väldigt bra och de var mycket nöjda med honom.

* Den övriga undersökningen visade att allt är alldeles normalt med honom, de hittade inget att klaga på.

* Den senaste tiden har vi sovit riktigt bra. Detta har skett genom att vi ändrade på två saker. För det första slutade vi buffa honom på baken tills han somnar och ändrade det till att bara ligga lugnt och hålla en hand på hans axel. Han var lite arg de två första kvällarna (dock tog det aldrig mer än en halvtimme att natta honom) men sedan dess har han somnat snabbt och sovit betydligt lugnare än tidigare. För det andra sover nu S bredvid honom, och inte jag. På ett sätt känns det jättetråkigt, för jag tycker det är så mysigt att sova bredvid honom, men det är uppenbart att han sover lugnare då han inte störs av min mjölkstank. Så tillsvidare sover vi så. Visst vaknar han ännu någon gång per natt, men för det mesta somnar han om direkt. Hurra!

* Jag ammar fortfarande. En vanligt dag blir det väl ungefär fyra gånger. Ingen nattamning dock, vilket är skönt. Jag har ingen tidsplan då det gäller amningen, men gärna vill jag fortsätta tills han är minst 10 månader och så räknar jag med att han säger till själv när det får vara nog. Än så länge är han tuttglad, men jag är knappast typen som ammar tills barnet börjar högstadiet. Så vi får se! När han blir ett år tror jag nog det får vara bra.

* Joel blir allt bättre på att röra sig runt och drar sig nu fram överallt i huset. Han kryper inte ännu, men drar upp knäna medan han släpar sig fram, så det kommer väl snart.

* Han sitter gärna i sin lekhörna, plockar med sina leksaker och dansar. Något nytt han börjat med är att kasta sina saker, skratta, och sedan krypa efter dem.

* Ibland när man vinkar åt någon och säger "hej hej" så vinkar Joel också. Och när vi klär på honom ytterkläderna och vantarna kommer fram sträcker han fram händerna. Så roligt att märka att han faktiskt förstår och lär sig så mycket!

* Joel har sagt "mma" och "baba" väldigt mycket på sistone. Vi inbillar oss förstås att han övar på att säga mamma och pappa. :)

* Han har varit gladare än vanligt den senaste tiden och att vara hemma med honom har varit ett sant nöje. Jag hoppas det fortsätter såhär, för han är alldeles underbar nu!

* Bäst här hemma tycker nog Joel ändå att katterna och hunden är. Ofta skrattar han högt och viftar med armarna då han ser någon av dem. Lyckligtvis tycker de om honom också, de är väldigt fina tillsammans.

Såja, en liten uppdatering av läget här hemma. Vi har det kort sagt väldigt bra! Lite bilder från gårdagens promenad på det:

 Lilla hjärtat. Pojken med ögonfransarna. :)

Förkylningstider.

Alltså denna förkylning... Jag har hostat sedan helgen i Ukkohalla, alltså två veckor. Blir galen. Nu har också Joel blivit förkyld, igår hade han feber och var riktigt hängig och ledsen. Så jobbigt då någon så liten blir sjuk, han förstår ju inte varför det gör så ont i halsen då han hostar. Stackarn! Idag har han dock varit feberfri och sitt vanliga pigga och glada jag, men fortfarande brutalt snorig och hostig. Hoppas det inte håller i sig lika länge som min förkylning i alla fall. Som grädden på moset är också S hemma med ryggproblem, och han har till stor del fått vara liggande på grund av värk. Det är alltså härliga tider här. Suck! Har dock stora förhoppningar på att det snart ska vända och vi alla ska få vara på topp!

Istället för att gnälla desto mer slänger jag in några höstbilder från förra veckan då knodstern och jag var ute och fotograferade. Till skillnad från många andra njuter jag av hösten, tycker om mörkret och älskar tända ljus, eld i spisen, varma filtar och allmänt myspys. Klagar inte alls! :)

Och så måste jag ju berätta om det mysigaste som hänt den sista tiden. Joel har börjat dansa! Så fort vi sätter på musik (och ibland också fast ingen musik spelas) börjar det knycka i hans lilla runda kropp och så sitter han och gungar på golvet. Så fruktansvärt gulligt!! ♥♥

Ut på äventyr.

Förra veckan var tuff. Vi sov sämre än någonsin och det var två verkligt trötta föräldrar som kämpade på i detta hem. Joel hade oroliga nätter, vaknade hela tiden och verkade ha ont någonstans eller drömma mardrömmar. Ofta dög inget annat än att få ligga i mammas eller pappas famn. Stackars liten. Och stackars föräldrar. Så när fredagen närmade sig och det var dags att börja packa och göra i ordning inför en helg borta med min familj var jag inte speciellt taggad och ville helst bara dra täcket över huvudet. Men vi packade, vi for iväg och oj, vad glad jag är för det. Det blev en otroligt fin, skön och avkopplande helg i Ukkohalla med frisk luft i vacker natur, vila, god mat och många skratt. Precis vad som behövdes! Joel sov dessutom bättre än på länge där och var på ett strålande humör hela helgen.

Men nu är vi hemma igen och vardagen rullar på som vanligt. Joel har inatt sovit heeela natten, ca 22.30-06 i ett sträck och sedan vidare till nästan 07. Hurra! Vi hoppas såklart att det fortsätter så, men även om det inte gör det var det åtminstone skönt att få sova ordentligt en natt.

Just nu är Joel helt klart inne i en separationsfas. Han vill vara nära nära hela tiden och gråter så fort S eller jag lämnar rummet. Det blir förstås ganska jobbigt ibland, för det är svårt att få något annat uträttat då han är vaken, men samtidigt njuter jag verkligen av dedär stunderna då jag tar honom i famnen och han riktigt klamrar sig fast vid mig, eller när jag smeker honom över kinden och han lutar sitt lilla huvud mot min hand. Sådana stunder blir det garanterat mindre av då han blir äldre och jag tycker verkligen det känns så fint nu!

Annars är han också så duktig. Han drar sig fram över golvet för att få tag på sina leksaker och har blivit riktigt duktig på att sitta själv. Helt vill jag ännu inte lämna honom ensam då han sitter, men det går bättre för varje dag och han tycker också det är så roligt att kunna sitta och leka. För tillfället leker han helst med detdär klassiska "lådhuset" från Ikea, och då sitter han och plockar de små klossarna in i och ur lådan. Billiga nöjen i dendär åldern. Babblar gör han också, mycket! En fantastiskt mysig period med honom nu!

Att göra på dagarna.

Häromdagen stod vi i köket och kommenterade för sjuttioelfte gången (den dagen!) hur gullig vår lille knodd är. Jag påpekade då att nu har vi ju tjatat om hur gullig han är i snart sju månader, ska vi aldrig tröttna på det? Svaret är nej. Helt ärligt var det något jag tänkte på ibland innan jag fick barn. Barn är ju jättesöta, men tröttnar man inte på att glo på samma lilla runda ansikte dag ut och dag in? Men det gör man inte, inte när det gäller ens eget barn. Man förundras bara några hundra gånger om dagen över hur underbart sött något kan vara.

Lille keruben. :)

Det har varit en lite tuffare period här hemma. Vi sover fortfarande så väldigt dåligt de flesta nätterna och ibland påverkas också Joel av det. Oftast är han lika glad och go som vanligt på dagarna ändå, men ibland orkar han inte riktigt och då blir det en del gnäll. Han är också inne i en period då han blir väldigt ledsen så fort han inte ser mig eller S och behöver väldigt mycket närhet, så det blir inte alldeles mycket gjort på dagarna. Vi har också minskat på hans dagssömn så numera sover han bara två gånger om dagen, och han har kanske inte riktigt fått in det i något system än, så det blir ibland lite för lite sömn för honom. Snorig är han också, från och till. Men för det allra mesta går ju allt bra ändå, även om både mamsen och bebben ibland blir aningen trötta och gnälliga.

Vår stora duktiga pojke, som kan sitta själv under korta stunder och rör sig över hela golvet (alldeles okontrollerat, men ändå :p )

Eftersom han sover mindre är han följaktligen vaken mer. Och då undrar jag, vad gör man med ett barn i denhär åldern? Att sitta och leka på golvet i tre timmar funkar ju inte, det orkar varken han eller jag. Vi läser lite böcker, gungar, busar med Nala... Och numera går vi oftast ut en gång om dagen och ser oss omkring, något vi alla njuter av. Joels huvud går från sida till sida och han tittar sig runt med stora ögon. Världen är så spännande. Men vad gör ni andra med era småttingar på dagarna? Ibland har man förstås annat på gång, som att handla, hälsa på någon eller få besök, men jag försöker undvika att göra något sånt varje dag, för jag vill att Joel ska känna att det går bra att bara vara hemma också.

Joel och Alfons

Gör man misstaget att gå på promenad för nära inpå sovdags eller för sent på kvällen kan det såklart sluta såhär. Myskorven.

Idag är det lördag och fullt ös här, som det ju oftast är. Hockey och barnkalas på agendan och det eviga pusslandet med skjutsande hit och dit. Men ikväll ska jag och träffa goda vänner. Hurra!

Mat mat mat.

Tråkigt nog blir det ju ofta så att man gnäller över det som inte är perfekt. I vårt fall är det nattsömnen. Därför ska jag nu istället lyfta fram något som inte alls är något problem!

Nämligen ätandet. Vår matglade lille hjälte stoppar glatt i sig allt vi bjuder honom på. Det är härligt att se och så otroligt skönt då det inte krånglar. Dock är han ju som de flesta andra och tycker att efterrätten är godast, haha! Det ska börjas i tid.

Det är snarare ett problem att han vill ha så mycket mat. På rådgivningen sa de nog att vi får ge honom så mycket han vill ha, men jag är så rädd om hans lilla mage och tycker ibland att det känns orimligt att ge mer än det vi ger i nuläget, speciellt med tanke på att jag fortfarande ammar ganska mycket. Men vi ökar på portionerna lite åt gången och gläds åt den goda aptiten. :) Bäst är majs, fisk, ägg och banan. Knepigast är maletkött och kyckling, som ju kräver lite tuggande. Men allt går, tack och lov! Än så länge lagar jag all Joels mat själv. Jag har inget emot den köpta maten, den är säkert hur bra som helst. Men jag har heller inget emot att laga maten själv och visst känns det bra att veta exakt vad det är han får i sig. Dessutom finns baktanken där, att gossen ska lära sig att man äter den mat som serveras här hemma. För sånt lär barn sig vid sex månaders ålder, eller hur?! :D En del av hans efterrätter är dock köpta, och det går hur bra som helst.

 

Idag kör vi lugn hemmadag. Fint så! 

Kram på er!