Mat och midsommar.

I onsdags var vi på fyramånaderskontroll med vår stora, duktiga och glada pojke. Han växer så fint, ligger lite över sin kurva, och följer utvecklingen precis som han ska. Det är lika skönt att höra varje gång! Speciellt gällande längden och vikten, då man ammar kan man ju aldrig veta säkert hur mycket mat de små verkligen får i sig. Och vår lillknodd är ju en glupsk liten grabb som äter väldigt effektivt, men väldigt korta stunder. Bevisligen räcker det ändå och rådgivningstanten var nöjd med vår knubbige lille skatt.

Den senaste veckan har varit riktigt bra. Vi har väldigt fina dagar här och det är så roligt att se hur Joel utvecklas nu. Det som framför allt gäller nu är att ta tag i allt han ser. Håller man upp en leksak framför honom sträcker han fram sina runda armar, krånglar med händerna tills han får tag i leksaken, tittar på den en stund och för den sedan låååångsamt till munnen. Som om han tänker att jag kanske inte ser att han stoppar allt i munnen om han gör det riktigt långsamt, haha!
Tyvärr har vi lite mindre fina nätter. Antagligen är Joel inne i någon fas just nu då han vaknar väldigt ofta på nätterna. Han äter också flera gånger per natt, då har han betydligt bättre ro att äta än på dagarna. Men ofta vaknar han också annars, så man får stoppa tillbaks nappen i munnen och gosa lite innan han somnar om igen. Hittills har det gått bra, men nu börjar jag faktiskt bli ganska trött. Lyckligtvis har S nu semester i fem veckor, så då kan vi hjälpas åt på nätterna. Och det lär faktiskt bara vara en fas, nätterna har ju gått betydligt bättre innan.

Eftersom Joel imorgon blir fyra månader gammal börjar det nu bli dags att introducera andra smaker än bara mjölk. Så igår fick han sin första smakportion, som bestod av en tesked mosad potatis, chockerande nog smaksatt med bröstmjölk. Det var en stor stund. Kanske mest för mig, jag hade sett fram emot det enormt mycket. Heh!

 

Egna tallrikar måste man ju få, och eftersom Joel tycks ha en förkärlek för elefanter var valet enkelt.

Jättefina var dessa från Jollyroom.  

Haklapp och babyskedar

 

Och potatisen gjorde succé! Joel tyckte det var så gott att han blev arg när maten slutade komma, haha! Jag ser redan fram emot dagens måltid. :)

 

Igår var det midsommarafton, och vilken fin dag det blev! Vädret var perfekt, så vi var ute och njöt hela dagen lång. Det kunde inte ha varit bättre! På kvällen fick vi besök och vi grillade och åt gott. En riktigt härlig dag då det var enkelt att vara glad och tacksam över allt man har!

På förmiddagen hade vi besök av min bror och Joels kusin Oliver.

 Och såklart skulle det smakas också på kusinens hand.

Vagnpromenad i solskenet

S och jag latade oss i solen och badade medan Joel sov 

Och sedan fick skrutten lufta hela härligheten under parasollet. Att vara naken är alldeles tydligt bäst!

(Jag ville inte köpa en för liten keps åt honom. Jag lyckades.)

Kvällens efterrätt. Maräng med färska jordgubbar, grädde och chokladsås. Mums! 

S smygfotade oss mellan lemonadflaskorna

Lillhjärtat och jag

Nu ser jag fram emot att få ha S hemma på semester ett tag. Några stora planer har vi inte, vi vill mest bara vara hemma och vara tillsammans. Det är trots allt då det är som bäst!

Nattandet.

De nattningsrutiner jag beskrev tidigare blev till ingenting. Jag saknade Joel för mycket och han har sedan dess fått sova med oss i soffan tills vi gått och lagt oss. Men nu gör vi ett nytt försök och för fjärde kvällen i rad har vi nattat Joel i sovrummet och sedan gått därifrån. Och jag tycker att det är så otroligt jobbigt!!! Jag går dit och kikar på honom med jämna mellanrum för att se att allt är bra med honom. Det känns inte ett dugg bättre att lämna honom ensam där denhär gången. Jösses, vilken hönsig töntmamma det blev av mig. När börjar det kännas annorlunda??

Och till råga på allt blev jag just biten i näsan av S. Ingen lätt kväll för mig... :p

Hurudan förälder vill du bli?

Då vi gick på familjeförberedelsekurs innan Joel föddes fick vi alla den frågan. "Hurudan förälder vill du bli?". Vi satt där som levande frågetecken, som om hon just frågat vad kvadratroten ur 276 är. Till sist pep någon (troligtvis jag) fram ett försiktigt "snäll", som om de enda alternativen för hur man kan vara som förälder är snäll eller elak. Jag tyckte det var en jättesvår fråga. Men nu när vi haft vår lille skrutt ett tag har dendär frågan återuppstått för mig. För alternativen är ju så många fler än bara just "snäll" eller "dum".

Givetvis vill jag vara snäll, det är ju en självklarhet. Och min högsta önskan är att min son ska bli en snäll människa. Han får bli vad som helst annat, så länge han blir snäll. Så känner jag. Men annat än snäll då? Man får ju inse sina egna begränsningar. Jag kommer aldrig att bli den mamman som lagar godast mat eller bäst bullar, det tåget har gått för länge sedan och lämnat en rad av brända misslyckanden bakom sig. Jag blir heller aldrig den yngsta mamman, för med mina 28 fyllda år på sonens födelsedag upprätthåller jag den finländska statistiken gällande förstföderskor. Såklart. Alldeles säkert kommer jag aldrig att bli mamman med högst lön, som kan köpa de dyraste grejerna och ge de snofsigaste julklapparna. Det jag däremot kan bli är en aktiv förälder, en som på riktigt tar del av sitt barns liv. En som faktiskt umgås med och lyssnar på sitt barn, och inte bara hummar och nickar från datorn. En pigg och intresserad förälder, som orkar och vill. Det är sådan jag vill bli.

Jag tror att man samtidigt som man blir förälder får en unik chans till rejäl personlig utveckling. Ifall man är intresserad av en sådan, alltså. För tankar som de jag har ovan leder rätt snabbt till slutsatsen att jag kanske inte riktigt är där än. Jag har en del att jobba på. Ännu är jag inte så pigg och aktiv som jag skulle önska. Jag ägnar fortfarande för mycket tid åt datorn och telefonen, ofta helt i onödan. Och jag behöver verkligen jobba på att faktiskt vara närvarande och inte gå igenom hundra andra saker i huvudet samtidigt som jag umgås med andra, i synnerhet då jag umgås med mitt barn. Det är glädjande att inse att varje gång Joel ler mot mig känner jag mig verkligen närvarande. Då funderar jag inte på tvätt, shoppinglistor och mina egna nojor, utan njuter bara av att se mitt barn lyckligt. Det är väldigt stort för mig.

Jag vill tro att jag åtminstone kommit en liten bit på vägen i och med att jag insett vad jag behöver jobba på och faktiskt börjat göra det också. En dag i taget och lite i gången nu bara. Och under tiden gör jag så gott jag kan.

Sömn och rutiner.

Vi krånglar lite med sömnen hemma. Och med "vi" menar jag såklart Joel, hans föräldrar har ju sällan problem med sömnen. Nätterna går någorlunda, men det är också den tid på dygnet då han har bäst ro att äta. På dagarna äter han helt bra, men väldigt korta stunder. Efter fem minuters glupskt ätande upptäcker han något annat som är mer intressant, vanligtvis taket, väggen eller fönstret. Det måste vara kul att vara så liten då allt är så spännande. Men ja, den senaste tiden har han oftast ätit flera gånger per natt. Vanligtvis somnar han om direkt efteråt, och då är det inget större problem. Men ibland tar det lite tid och då blir det snabbt mindre trevligt. Tidigare i veckan hade vi storm här och den natten var det illa. Det blåste så hårt och smällde på taket, så Joel blev väldigt orolig och behövde mycket närhet. Stackars liten. Och stackars mamma som snällt fick vakna en gång i timmen för att trösta eller mata. Gäsp.

Allra helst somnar han fortfarande såhär. Med min tröja i ett järngrepp så att jag inte ens ska komma på tanken att sätta ner honom. :)

På dagarna sover han också lite hursomhelst. Ibland sover han längre stunder och ibland verkligen inte. Igår ville han knappt sova alls. Det var mest små powernappar som gällde under hela dagen. Jag höll på att bli tokig då jag nog på något sätt tänkt att vi borde ha klara rutiner vid dethär laget. Men efter ett mindre (?) utbrott lugnade jag mig och tänkte om. Jag insåg att han faktiskt bara är femton veckor gammal, det är kanske inte dags att ställa särskilt stora krav ännu. Och framför allt insåg jag att det ju inte är hans uppgift att anpassa sig efter mina behov, utan min uppgift att anpassa mig till hans. Och så ska det vara så länge han är ett barn. Faktiskt.

När någon ser ut såhär är chansen att denne någon ska somna rätt liten... :p

 

Så nu tar jag det hela med större ro och försöker tänka att rutiner, som jag älskar så högt, kommer tids nog. Han somnar nog då han blir trött och det kan jag faktiskt inte styra över. Dessutom ska man akta sig för att tro sig veta allt. Igår var jag säker på att han skulle bli övertrött och omöjlig att natta, då jag dessutom var ensam med honom på kvällen. Men så fel jag hade. Efter ett ordentligt kvällsmål somnade han som en liten ängel klockan 20.30 och mamsen fick sitta och slöa för sig själv en stund. Där ser man.

 

Igår kväll, med elefantsnutten som håller på att bli väldigt viktig.

 

Häromdagen firade vi Emmas födelsedag med henne och Joels kusin Oliver. Väldigt mysig kväll!

 

Mammasamvetet.

Lite grann har jag nog att jobba med. Jag anade väl att min perfektionism skulle krångla till också föräldraskapet, och jag hade rätt. Det dåliga samvetet är aldrig speciellt långt borta, för man vill ju så gärna vara en "perfekt" förälder, som om någon sådan fanns, eller ens ska finnas.

Jag försöker bli bättre på det. Åtminstone någon gång i veckan lämnar jag Joel hos S och far iväg själv. Oftast bara kortare stunder, som till matbutiken eller ut på promenad med hunden. Mer än så vill jag inte, och så är det ju svårt eftersom ju Joels matförråd sitter fast på min kropp. Men det känns alltid lite jobbigt och jag känner mig lite skyldig som far iväg själv. Och varför? Det är ju inte som att S är mindre förälder, eller mindre kapabel att ta hand om lilleman än jag är. Tvärtom besitter han många egenskaper som jag saknar och som faktiskt gör honom till en bättre förälder.

När lindras det dåliga samvetet då? För det måste det väl göra? Annars skulle ju alla mammor världen över sitta och gråta över sin egen oduglighet varje gång barnen äter lite socker på en onsdag eller tittar på tv en halvtimme längre än vad som är rekommenderat. Eller som jag själv, då jag denna förmiddag satte upp håret i tofs och bäddade sängen med lillen sittande i sin babysitter bredvid. Han var otroligt nöjd med att bara sitta och titta på vad mamma pysslade med medan han själv tuggade på sina händer, men jag fick genast tankar som "Borde jag kanske göra dethär när han sover?" och "Jag borde nog leka med honom istället". Dags för skärpning då, kanske. Jag vill fortfarande till största del ägna mig åt honom då han är vaken, så är det bara. Men jag tänker inte må dåligt över att jag röjer upp i köket eller borstar tänderna då han är med. Det är bara dumt. Dessutom blir ju den lille stackaren galet överstimulerad om jag viftar med leksaker och böcker i ansiktet på honom varje vaken sekund. Och i ärlighetens namn orkar jag nog inte sjunga Mors lilla Olle femton gånger om dagen resten av livet.

Lagom är bäst också i detta sammanhang, antar jag. Men det är svårt att vara lagom när man vill göra allt rätt.

 

Lilla älskade hjärtat mitt.

Varför skulle man ens vilja åka ifrån detdär nyllet? :)

060616

Förra veckan var väldigt händelserik med gäster, besök här och där, stadsspring, grillkvällar och allmänt rubbade rutiner. Det var en otroligt trevlig vecka med vackert väder och goda vänner, precis som det ska vara på sommaren! Jag har träffat gamla, nya och nygamla vänner. Inte illa alls!

 Joel och Nala under parasollet

Dock har vi kunnat konstatera att vår nyfikne lille kille är alldeles för intresserad av andra människor för att kunna sova när det är fullt hus eller vi är hemma hos någon annan. Hans sömnrutiner blev först störda av värmen, liksom många andra bebisar tyckte han inte det var så skönt att ligga och svettas i vagnen så det blev korta sovturer där. Och sedan har det ju varit så roligt att titta sig omkring att han helt enkelt inte haft tid att sova. Under en grillkväll hemma hos oss somnade han först 23.30, vilket är två timmar senare än han vanligtvis somnar. Men glad och nöjd har han varit ändå, så vi kan ju inte klaga.

Joels systrar fick sommarlov och vi gick såklart på avslutningen. Fina var de, alla tre!

Vad annat då? Amningen funkar bra igen, tack och lov, och lillen äter som aldrig förr. Han greppar tag i saker och ting hela tiden och när händerna inte knaprar på någon leksak har han dem i munnen och gnagar för brinnkära livet. Han svänger sig från mage till rygg dagligen och skulle gärna svänga också andra vägen, men har inte riktigt fattat än att det inte räcker med att svänga på huvudet, haha! Skrattar, pratar, vill vara med och allra helst sitta upp. Så har vår lilleman det just nu.

 

 Händerna i munnen mest hela tiden

Idag är förra veckans sommarväder långt borta, det är långbyxor och strumpor som gäller. Jag hoppas bara att värmen återvänder om tre veckor då S får semester. Ska bli så skönt att vara hemma allihopa igen i fem veckor!