Tre månader.

Så gammal blev han igår, den lille skrutten. På något sätt känns det ändå som om han varit här betydligt längre än så, men så känns det väl för alla.
Igår var det också dags för kontroll hos rådgivningen. Jag diskuterade förstås amningen med rådgivnings"tanten" (varför måste de stackars kvinnorna i 30-årsåldern kallas "tant"?!) eftersom det fortfarande inte alls fungerar felfritt. Det har varit bättre några dagar, och ibland äter han riktigt bra, men ibland är det fortfarande skrik och bråk så fort jag drar upp tröjan (inte den reaktion man vill ha när någon ser ens bröst direkt...). Hon tyckte att jag skulle fortsätta som jag gör nu, alltså försöker amma varje gång han blir hungrig och om det inte funkar eller han inte äter tillräckligt så får jag ge till med flaskan. Så jag försöker väl så ett tag till. Men jag kan ärligt säga att det är otroligt påfrestande. Så skönt varje gång det funkar och så irriterande varje gång han vägrar. Vi får se hur länge jag orkar, men jag har redan många gånger sagt att jag ger upp och här är jag ännu bara...

Åtminstone kunde hälsovårdaren konstatera att Joel inte får i sig för lite mat. Den lille knubbisen hade nämligen gått upp över ett kilo på en månad och väger nu 5,8 kg. Han följer hittills sina kurvor riktigt fint, så skönt att höra! Sedan var det också dags för de första vaccinationerna, och huuu så hemskt det var. För mig! Joel bara skrek till när han fick sprutan men lugnade sig nästan genast då jag tröstade honom lite. Själv är jag fortfarande traumatiserad. Så hemskt när någon sticker en nål i de mjuka små låren, usch! På kvällen fick Joel lite lite feber och vi märkte att han hade lite ont, då han gnydde och ville ha mycket närhet. Han fick lite värkmedicin, somnade en liten stund och vaknade sedan med ett stort leende på läpparna. Sedan har han sovit ganska bra inatt också så nu är allt som det ska igen. Tack och lov!

Vår runda lilla farbror ♥

Såhär glad och nöjd är han oftast, vår Joel. Mat, vila och någon som busar med honom. Det är allt som behövs. :)

 

 I förrgår rullade han runt från mage till rygg. Han har gjort det flera gånger tidigare, men då i misstag. Men nu har han lärt sig och igår snurrade han runt direkt vi la ner honom på mage. Så duktig!

 Nala är alltid med i babygymmet. Varje gång. Utan undantag. ♥

 Ni ser ju att det är en intellektuell liten kille vi har, va?! Här läser han koncentrerat i favoritboken (sex mjuka sidor lång, ingen text :D)

Nu sover lille farbrorn och jag ska ta itu med veckostädningen. Eftersom S varit sjuk denhär veckan har vi slöat till rejält och det syns i hemmet. Jag funkar inte så bra och är inte sådär supertrevlig då det är stökigt, så för att rädda helgen är det bäst jag städar upp.

Ha en strålande fin helg!!

Precis vad som behövdes.

Mitt i amningsstrejkandet med tillhörande frustration, lätt sömnbrist och allmänt halvpissigt humör för min del slår lilleman till och bjuder på den mest fenomenala dagen någonsin. Gårdagen var ljuvlig med vår lille kille som skrattade och pratade hela dagen lång, precis som om han visste att det var det mamma behövde. Varje gång jag tittade på honom fick jag ett enormt leende till svar. Inget gör hjärtat varmare än det.

Inte för att det syns på bilderna förstås, för nu har Joel blivit så väldigt medveten om kameran att varje gång den kommer fram blir han så allvarlig och fundersam. Typiskt.

Här vid poolen med storasyster Emmy, som gärna tar med lillebror ut i trädgården och visar honom världen.

Det magiska med dagen försvann ju rätt snabbt då S igår kväll blev magsjuk och sedan har spytt heeela natten igenom. Härligt. Så denna dag ägnas åt att försöka få honom att äta något, desinficera huset och vara tacksam över varje minut som går som jag själv inte ännu drabbas.

På pluskontot kan nämnas att Joel åt nästan en hel måltid genom amning för första gången på 1½ vecka. Han halvsov förvisso och jag är väl inte alldeles optimistisk att det blir någon vana mer, men ändå. Man tar ju vad man får. Jag velar fortfarande fram och tillbaks med hur jag ska göra med matandet i fortsättningen. Samtidigt som det vore skönt att gå över till flaska helt och hållet känner jag nu helt plötsligt att jag ändå nog vill amma. Så otroligt konstigt detdär. Kanske är det vetskapen om att jag ju aldrig får amma igen om jag slutar. Eller så är det detdär ansiktsuttrycket han har då han ammat klart, då han ligger och blundar och ser alldeles fridfull och rund ut, som en liten ekorrbaby. Nåja, snart torsdag, då får jag ta upp det med rådgivningen.

Nu sover båda killarna här, jag ska passa på att koka kaffe och läsa lite.

Kram och puss!

Bröstvägraren.

Vi har haft en lite tuffare period här hemma. Joel har nämligen inte haft någon lust att äta. Eller för att vara mer exakt - han har inte haft någon lust att amma. Ibland går det hur fint som helst och han äter lika glatt som han alltid gjort, men ibland bara skriker han och vänder sig bort. Så har det hållit på nu i en vecka. Det är verkligen otroligt påfrestande för mig. Amningen har hittills funkat så bra och Joel har alltid haft god aptit (vilket också syns på hans fluffiga lår). Så när det helt plötsligt inte fungerar som det ska blir det oerhört stressande. Jag hade lättare att hantera dåliga nätter. De påverkade inte dagarna så mycket, i värsta fall kunde man vara lite trött och då gick det ju att vila då han sov. Men matandet är något som ska ske många gånger om dagen och det är väldigt tungt att behöva oroa sig inför varje matningsstund.

Efter lite snabbt googlande och ett samtal med barnrådgivningen  har jag fått veta att detta är ett vanligt fenomen bland bebisar i tremånadersåldern. Nu är ju Joel inte riktigt tre månader än (tolv veckor idag) men han har varit tidig i utvecklingen med både det ena och det andra hittills. Det finns inte mycket att göra åt eländet. På rådgivningen rekommenderade de att jag de gånger han blir arg ger ungefär halva måltidsmängden med flaska (egen mjölk om jag hunnit och kunnat pumpa ur och annars ersättning) och sedan fortsätta med bröstet. Det funkar sisådär. Som jag nämnt tidigare är jag inte odelat förtjust i amningen från första början heller och kommer inte att ha lust att kämpa hur länge som helst. Men vi har tid till rådgivningen på torsdag, så jag ska fortsätta försöka fram tills dess. Sedan får vi se. Helt ärligt tycker jag nästan det är trevligare att mata med flaska och så går det ju betydligt snabbare också! Men sedan är det ju sådant fruktansvärt krångel att hålla på att pumpa hela tiden...

Men i övrigt går det bra. Vi försöker införa lite rutiner för lilleman nu (hittills har han bara somnat lite när och var som helst) och upptäckt att han hellre sover sin långa stund på förmiddagen och en lite kortare stund på eftermiddagen. Kvällarna har vi inte riktigt på klart än i och med att han nu haft sämre nätter och varit tröttare än vanligt. Men när han sedan blir trött till kvällen byter S blöja och sätter på pyjamas och sedan matar jag Joel i sovrummet, sjunger och vaggar lite tills han somnar.
Jag låter nu som att detta är något enormt väl inövat. I själva verket är idag andra dagen vi haft dessa rutiner, haha! Men hittills funkar det fint. Han är absolut gladare på kvällarna när han sover ordentligt på dagarna. Nu hoppas vi bara att han ska börja äta bättre igen så att han inte är så hungrig på nätterna och vi får tillbaks de fenomenala nätter vi hade tidigare.

Ett inte så puttefnuttigt inlägg av mig. Men så kan det vara ibland.

 Pojkarna mina. :)

Varde dop...

... och det blev dop! En riktigt fin fest för vår lille kille, i vårt eget hem, med våra egna familjer. Precis som vi ville ha det.

 

 Joels jättefina dopbukett som hans mommo köpt

 

Dagens stjärna

 Faddrarna: mina föräldrar, min syster Emma och Sörens kusin Haiju.

 

 Att få vatten på huvudet var ingen höjdare, tyckte Joel. Men bortsett från det var han lugn och glad under hela ceremonin.

 

Emma och Micki sjöng Kärleksvisan, precis som jag önskat. Så otroligt fint!

Dopgänget. Och ja, detta var den bästa av alla bilder. Haha!

 Vi tre. ♥

 

 Och vi fem.

 

 Haiju och Joel.

 

 Emma och Joel.

 

 Mommo, moffa och Joel.

 Fammo, faffa och Joel.

 De underbara tårtorna beställde vi från Två systrars söta och de var vansinnigt goda och så fina!

 Smörgåstårtorna hade jag gjort tillsammans med min mamma. Vi var rätt nöjda med oss själva. Speciellt jag. :)

 Efter ceremonin slapp gossen klänningen och fick istället på sig skjorta och basker. 

 

 Min brors fästmö Anna, brorsonen Oliver och vår fina moffa.

 

 Det är tungt att bli döpt. Skönt med en tupplur i morbror Oskars famn efteråt.

 

 Till sist åkte prästen hem och allt återgick till det normala. :D

En fin dag som jag kommer att minnas med glädje. Många fina presenter fick Joel och jag tror att alla var nöjda med dagen.

Och nu fortsätter livet som vanligt. Jag kan ärligt säga att jag var ganska stressad förra veckan med allt som skulle göras. Det blev väldigt bra till slut, men nu är jag mer än nöjd med vanliga, mindre händelserika dagar där vi bara får vara. Det är trots allt då livet är som bäst.

Morsdagsdebut, skratt och dopplanering.

S klagade igår då jag inte bloggat på så länge. I ärlighetens namn hade jag glömt bort det hela. Hur gör storbloggarna för att hinna och orka blogga så mycket.

Nåväl, nytt sedan sist är förstås att jag fått fira min första morsdag. Det var en väldigt fin dag fylld med mycket tacksamhet från min sida. Jag kom ihåg fjolårets morsdag då jag kände mig väldigt uppgiven och tänkte att det nog inte blir någon mamma av mig. Så i år kände jag mig väldigt lycklig över att ha en så fin liten kille och hans underbara pappa att fira med. Jag har haft tur! Vi firade också min egen mamma tillsammans med resten av familjen och hade en riktigt fin kväll med dem! Sörens mamma hade vi firat redan fredagen innan, vilket var väldigt skönt då det finns många mammor att fira.

 

Joel och jag på morsdag

 

Lillkillen växer och utvecklas i så rasande fart att man knappt hänger med. Nu har han börjat skratta högt. Glada, underbara skratt som ibland förvånar honom själv så mycket att han börjar hosta. Det finns inget finare än ett litet barns skratt, det är ett som är säkert. Han pratar också allt mer och ibland har vi långa "konversationer". Det är tydligt att han har mycket viktigt att säga.

 

Det lyckliga lilla barnet ute i trädgården 

Nätterna har ändrats en del här och sedan ungefär två veckor tillbaks sover vi riktigt bra nästan varje natt. Oftast vaknar han en gång per natt för att äta och sedan somnar han vanligtvis om direkt. Så skönt! Häromnatten sov jag hela sex timmar i sträck, det har inte hänt sedan början av graviditeten! Sedan varierar det mycket vilken tid vi stiger upp. Ibland vaknar han vid 6-tiden, äter och vill sedan inte sova mera, ibland somnar vi om efter det och ibland skippar han det uppvaknandet och sover fram till 8-9 tiden. Allt funkar för mig. Däremot har han börjat sova mindre på dagarna, eller åtminstone kortare stunder åt gången. Fortfarande sover han bra i vagnen, men bara då det skumpar ordentligt. När han sover på gården får vi ofta gå ut och skumpa till vagnen lite så att han ska somna om. Jobbigt, men han verkar egentligen inte tröttare än vanligt ändå, utan är nöjd och glad mest hela tiden, så det får vara så just nu.

Det som är aktuellt nu är att Joel ska döpas på söndag. Detta med dop var ingen självklarhet. Hade jag varit ensamstående hade jag förmodligen inte döpt honom då jag inte själv är troende (hör dock fortfarande till kyrkan och har kommit fram till att det säkert beror på att jag kanske någonstans innerst inne hoppas att min bortsprungna barnatro ska hitta hem igen, men det ser onekligen dåligt ut på den fronten), men gossens far ville ha dop, och så fick det bli. Dopet sker här hemma, så denhär veckan yrar jag runt som en dåre och försöker få allt klart. Känns ändå riktigt bra nu och jag tror att det blir en fin fest för vår lille sötnos.

 

Dagens nack- och ryggträning. Leksakerna brydde han sig inte i, han var mer intresserad av att titta på mig. Tänk så underbart!

Jag tror väl att våra dagar här hemma är som de oftast är för hemmamammor (och pappor). Jag hinner sällan dricka kaffe i lugn och ro, jag har insett att man visst kan gå på toaletten med bärselen på (men det är trevligare utan) och idag började jag dagen med att bli bajsad på. Och mellan amning och blöjbyten är dagarna alldeles underbara med ljuva babyleenden, lek i babygymmet och 800 dagliga pussar på mjuka kinder. Allt är som det ska, alltså. :)

 Och såhär ser det ut just nu och flera gånger om dagen alla dagar. Han vill så gärna vara nära och även om det ibland blir lite jobbigt vet jag att jag kommer att sakna det då min famn inte längre duger. Så jag njuter till fullo av att veta att hans favoritplats på jorden än så länge är min och pappas famn.