Nio månader.

Nio månader redan. Lika länge som han växte inne i magen har han nu funnits här, vår Joel. Men tiden som han funnits känns ändå mycket längre. Under graviditeten var allt så ofattbart, och nu är han den mest självklara delen av livet. Konstigt detdär.

En liten uppdatering av läget just nu.

* Joel är otroligt intresserad av att känna på allt möjligt för tillfället. Då jag bär runt på honom här hemma sträcker han ut sina knubbiga armar och vrider hela kroppen mot det håll där han ser något intressant att knapra på. Speglar, tavlor, juldekorationer... Allt är spännande. Och så lyser hela ansiktet då han äntligen får krafsa lite och han tittar på mig med glittrande ögon. Fantastiskt hur något så enkelt kan vara så roligt för honom.

* Han drar sig fram i raketfart. Speciellt då han är ute efter något han inte får ha, som telefoner eller fjärrkontroller (Hur kommer det sig att det så tidigt blir som mest intressant med det förbjudna?). Ännu kryper han inte. Han ålar sig fram med höger knä i marken, så det är nästan som att han kryper med höger sida, men vänster sida vill inte riktigt hänga med.

*  Joel kan stå ganska bra en liten stund med stöd. Dock är det inget vi direkt tränar eftersom jag verkligen vill att han ska krypa innan han börjar gå.

* Vi sover lite sämre igen. Om det beror på den lilla tanden som är på väg att ploppa fram, om han drömmer mardrömmar eller om det är något helt annat vet vi inte. Men han gråter till många gånger per natt. Lyckligtvis behöver vi bara sätta tillbaks nappen, svänga honom på sidan och smeka lite på axeln så somnar han lugnt igen, men det blir väldigt många uppvaknanden. Dagtid sover han suveränt, mer än fyra timmar uppdelat på två sovturer. Så där kan vi inte klaga alls!

* Delamningen fortsätter som förut, ser ingen anledning att göra några förändringar där. Dock vill han ibland helt plötsligt äta på nätterna igen, efter att inte ha gjort det på två månader. Konstigt!

* Gossen äter fortsättningsvis mycket och gärna. Nya favoriten är bröd och då han sitter och plockar i sig sina brödbitar är han onåbar, då är allt fokus inställt på brödet, haha! :)

* Joel känner igen andra människor. Speciellt familjen är bekant vid dethär laget, också om han inte sett dem på ett tag. Så fint att se!

 

 Joel med sin stora idol: kusinen Oliver. De fina julkläderna fick de av mina systrar. :)

* En riktig liten charmör är han! Då vi träffar någon bekant till mig som han inte känner tittar han på personen en stund och smäller sedan till med ett riktigt stort leende. Detta gäller speciellt damerna. (Pappas pojke? :p)

* Roligaste leksakerna nu är pussel (än så länge nöjer vi oss med att plocka med och tugga på bitarna), en tom plastflaska, Alfons-bollen som han fick av moster Emma och egentligen alla leksaker som har många delar att plocka, dunka och kasta iväg. Och förstås de gamla klassikerna: ett tomt mjölkpaket och en ketchupflaska, haha!

Joel nöjd i sin nya pulka. :)

* Grundhumöret är oftast väldigt gott. Joel är en glad, nöjd och nyfiken liten kille. Ett visst temperament börjar vi ändå ana. Då han blir arg grymtar han till, tar tag i nappen eller någon leksak och slänger iväg dem. Mest bara gulligt än så länge, förstås. :)

Här har vi det alltså bara bra. Julen är på kommande och jag har i vanlig ordning flippat ur en aning, pyntat, fixat och handlat julklappar som en tok. Men det mesta är redan klart och nu kan jag ägna hela december åt att bara njuta och ha julefrid. Och det är ju så jag vill ha det. Ingen julstress för min del!

Första julen med min egen lille knodd, så otroligt fint det känns! ♥

Älskade lille tomtenissen.  ♥

 ♥♥♥

Åtta månader.

Förra onsdagen blev lille skrutten åtta månader gammal. (Och såhär snabb är min uppdatering här...) På torsdagen hade vi läkarkontroll vid rådgivningen. Läget med gossen är som följer:

* Joel är 72,4 cm lång och väger 8,6 kg. Han har växt väldigt bra och de var mycket nöjda med honom.

* Den övriga undersökningen visade att allt är alldeles normalt med honom, de hittade inget att klaga på.

* Den senaste tiden har vi sovit riktigt bra. Detta har skett genom att vi ändrade på två saker. För det första slutade vi buffa honom på baken tills han somnar och ändrade det till att bara ligga lugnt och hålla en hand på hans axel. Han var lite arg de två första kvällarna (dock tog det aldrig mer än en halvtimme att natta honom) men sedan dess har han somnat snabbt och sovit betydligt lugnare än tidigare. För det andra sover nu S bredvid honom, och inte jag. På ett sätt känns det jättetråkigt, för jag tycker det är så mysigt att sova bredvid honom, men det är uppenbart att han sover lugnare då han inte störs av min mjölkstank. Så tillsvidare sover vi så. Visst vaknar han ännu någon gång per natt, men för det mesta somnar han om direkt. Hurra!

* Jag ammar fortfarande. En vanligt dag blir det väl ungefär fyra gånger. Ingen nattamning dock, vilket är skönt. Jag har ingen tidsplan då det gäller amningen, men gärna vill jag fortsätta tills han är minst 10 månader och så räknar jag med att han säger till själv när det får vara nog. Än så länge är han tuttglad, men jag är knappast typen som ammar tills barnet börjar högstadiet. Så vi får se! När han blir ett år tror jag nog det får vara bra.

* Joel blir allt bättre på att röra sig runt och drar sig nu fram överallt i huset. Han kryper inte ännu, men drar upp knäna medan han släpar sig fram, så det kommer väl snart.

* Han sitter gärna i sin lekhörna, plockar med sina leksaker och dansar. Något nytt han börjat med är att kasta sina saker, skratta, och sedan krypa efter dem.

* Ibland när man vinkar åt någon och säger "hej hej" så vinkar Joel också. Och när vi klär på honom ytterkläderna och vantarna kommer fram sträcker han fram händerna. Så roligt att märka att han faktiskt förstår och lär sig så mycket!

* Joel har sagt "mma" och "baba" väldigt mycket på sistone. Vi inbillar oss förstås att han övar på att säga mamma och pappa. :)

* Han har varit gladare än vanligt den senaste tiden och att vara hemma med honom har varit ett sant nöje. Jag hoppas det fortsätter såhär, för han är alldeles underbar nu!

* Bäst här hemma tycker nog Joel ändå att katterna och hunden är. Ofta skrattar han högt och viftar med armarna då han ser någon av dem. Lyckligtvis tycker de om honom också, de är väldigt fina tillsammans.

Såja, en liten uppdatering av läget här hemma. Vi har det kort sagt väldigt bra! Lite bilder från gårdagens promenad på det:

 Lilla hjärtat. Pojken med ögonfransarna. :)