Den senaste tiden har jag snubblat över väldigt många artiklar där alla världens hurtbullar skriver om hur man hålls fit under graviditeten. Inte hur man ska motionera för att må bra, inte vad bebo i magen mår bra av, utan hur man hålls fit. Instagram innehåller gott om bilder med hashtaggar som pregnancyfitness och fitpregnancy och i USA finns det en hel tidning som heter Fit Pregnancy.
När jag blev gravid tänkte jag att jag absolut ville fortsätta motionera och jag ville (och vill fortfarande) ogärna gå upp alldeles för mycket i vikt. Men lite grann tänkte jag väl också att jag kunde unna mig själv att vara lite småknubbig i nio månader. Med all press som finns på att hålla sig i form annars så tyckte jag att jag, och andra preggos (eller alla andra människor, för den delen), kunde ta en välförtjänt paus. Men så är det alltså inte?! Nu är det viktigt att man ska ägna sig åt fitness också när man är på smällen? Varför?
Jag går fortfarande långa promenader med hunden och mår bra av dem. Löpningen fick jag sluta med redan i början eftersom mina ömmande behag absolut sa nej till det skumpandet, och styrketräning har inte gått utan att det gjort ont i magen så också det har det blivit sämre med. Men jag var glad ändå över att jag orkade och ville röra på mig alls. Men... Fit är jag inte. Inte som kvinnorna på bilderna i alla fall. Och jag känner mig helt okej ändå. Faktiskt. Häromveckan skulle jag på kalas och satte på mig en tight tröja. Frågade sedan S om jag borde byta till något som skulle dölja magen mer. Men han sa nej och bad mig bära magen med stolthet. Så det tänker jag försöka göra.
Idag var planen att jag skulle ta en lång promenad efter jobbet. Men när jag kom hem blev jag väldigt trött och yr och förvisade mig själv till sängen för resten av kvällen. Hunden är glad ändå, jag har det väldigt bekvämt här och bebisen i magen tycks stå för dagens motionerande. Jag är nöjd så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar