Nattandet.

De nattningsrutiner jag beskrev tidigare blev till ingenting. Jag saknade Joel för mycket och han har sedan dess fått sova med oss i soffan tills vi gått och lagt oss. Men nu gör vi ett nytt försök och för fjärde kvällen i rad har vi nattat Joel i sovrummet och sedan gått därifrån. Och jag tycker att det är så otroligt jobbigt!!! Jag går dit och kikar på honom med jämna mellanrum för att se att allt är bra med honom. Det känns inte ett dugg bättre att lämna honom ensam där denhär gången. Jösses, vilken hönsig töntmamma det blev av mig. När börjar det kännas annorlunda??

Och till råga på allt blev jag just biten i näsan av S. Ingen lätt kväll för mig... :p