Ingen tid för vila.

Jag har ju tyvärr till stor del en typ A-personlighet. Ni vet, sånadär jobbiga och ständigt stressade människor som förvisso får väldigt mycket gjort, men samtidigt står först i kön när hjärtinfarkterna delas ut i 45-årsåldern. Jag vaknar ofta upp på morgnarna med en lista klar i mitt huvud över saker som ska göras under dagen. Tidigare har detta funkat alldeles utmärkt, mina listor var till stor hjälp under studietiden och gav ordning och reda då jag skiftesjobbade. Men så kom Joel...

...och de senaste dagarna har vi fått bekräftat att Joel inte alltid riktigt har tid att sova. Numera sover han riktigt bra på nätterna (hurra!!) och mama är betydligt piggare och gladare. Men på dagarna kommer han inte riktigt till ro.

I lördags var vi på Monäsrodden (ett evenemang med allmogebåtar i Sörens hemby, för den icke-Österbottniska läsaren). Det blev rätt många timmar vid hamnen och Joel vägrade somna. Jag gick ut i skogen och skumpade vagnen, vaggade honom i famnen och ammade bland tallarna medan folk gick förbi och sa saker som "Jaså, bebisen vill ha mat" (och jag ville svara: "Nej, jag gillar bara att slänga fram en tutte åt gången åt myggorna"). Men nej. Det var alldeles för spännande med alldeles för mycket att titta på. Så ett tag framöver får vi nog finna oss i att när vi tar med honom på sådant blir sömnen lidande. När vi kom hem tog det länge innan han somnade, men sedan gick kvällen och natten riktigt bra. Så ingen skada skedd.

Lillis hade på sig min 20 år gamla klänning och var så otroligt söt. :)

 Pappa och Joel. Alltid något i munnen, som ni ser, haha! :)

Och sedan är det denhär värmen... Även om Joel alltid sover i skuggan och inte blir svettig inne i vagnen sover han inte bra då det är varmt. Igår sov han aldrig mer än en halvtimme åt gången. Problemet för mig blir då att jag ju har min lista med grejer att göra. Och när jag påbörjar något vill jag helst avsluta det. Så funkar det bara inte längre. Jag får ta pauser hela tiden och blir stressad, otrevlig och tokig. Jag får verkligen försöka ställa om mitt tankesätt, men det är inte det lättaste när man levt hela sitt vuxna liv på ett visst sätt...

 Kvällspromenad med lillplytet. Absolut bästa sättet att tömma skallen!

Istället för att sova: Ligga och sprattla under parasollet. :)

 

Lyckligtvis gör det ingenting. För även om jag på en sämre dag tror att jag ska bli galen ungefär fem gånger, så känner jag ändå minst femtio gånger under samma dag hur ofattbart mycket jag tycker om vår lille knodd. Han är den finaste människan jag vet. Med eller utan dagssömn.

Och nu hör jag att liten ligger vaken i vagnen och sprattlar och pratar för sig själv. Chockerande nog efter hela 40 minuters sömn! Bara att hämta in den lille rackaren då!

Ha en underbar dag!