Imorgon går vi in i vecka 39 och jag hade tänkt skriva någon slags sammanfattning över det otroliga vi gått igenom. För smått otroligt är det ju, att en helt ny liten människa har växt fram inne i min kropp. Men det blir så rörigt skrivet och sååå långt, så jag valde att istället kopiera en såndär graviditets-lista från en annan blogg.
När fick ni reda på att du var gravid?
Den 7.7.2015.
S kom hem med röda rosor åt mig dagen efter att vi plussat.
När blir du mamma?
Den 26.2.2016, om allt går som det ska.
Var graviditeten planerad?
Oh ja! Om det kan man läsa mera här.
När berättade ni om graviditeten?
Mina systrar och två av Sörens vänner fick veta ganska direkt, eftersom de vetat om att vi försökt. Resten av familjen fick veta i vecka 11, efter att vi varit på vårt första ultraljud. På jobbet berättade jag i vecka 14 och åt allmänheten (alltså via Facebook och Instagram) i vecka 16. Däremellan hade de närmaste vännerna fått veta i takt med att vi träffade dem.
I vecka 20 firade vi min pappas 60-årsdag och jag var glad över att äntligen ha en liten mage att visa upp.
Har du mått illa under graviditeten?
Jag mådde illa i vecka 8-10 ungefär och spydde då varje morgon direkt jag vaknade. Det var inget stort problem, tyckte jag. Jag vaknade, drack ett glas vatten, spydde och gick sen och åt frukost, haha! För det mesta mådde jag bra resten av dagen sedan. Efter vecka 10 spydde jag någon gång då och då, ungefär en gång i månaden eller så. Men trodde absolut att jag skulle må sämre!
Har du haft mycket foglossning?
Ja! Detta har varit det klart största problemet under hela graviditeten. Jag kan erkänna att jag innan jag själv drabbades trodde att folk som klagade på foglossningar kanske var lite petiga. Hur ont kan det göra, liksom? Sanningen är dock att det kan göra väldigt ont. Jag har varit sjukskriven sedan vecka 29 pga foglossningar i höfter och blygdben, plus att ryggen överkompenserat för det bäckenet inte orkat med, så även ryggen har varit sjuk. Det har varit bättre och sämre dagar. De allra värsta dagarna (som tack och lov inte varit alltför många) har jag inte tagit särskilt många steg.
Har du någon hormonrand?
Japp, jag har en svag rand. Enligt myten är det en flicka om randen går bara från naveln och neråt, och en pojke ifall randen går hela vägen över magen. Min rand går bara från naveln och uppåt och betyder alltså ingenting, haha!
Har du fått bristningar?
Nej, inte en enda, åtminstone inte än. Jag hade räknat med en del, eftersom jag fick bristningar på höfterna under puberteten, men min hud tycker tydligen mer om graviditet än om pubertet. Vet att det kan komma än, men funderar inte speciellt mycket på det. Än så länge är huden fin.
Vad tror du att det blir för kön?
Under hela tiden har jag helt ärligt inte haft en susning, inte minsta lilla känsla för vem som gömmer sig därinne. Bland släkt och vänner råder det delade meningar, förstås. Det blir intressant att se. :)
När kände du sparkar för första gången?
I vecka 18 kändes de första buffarna. Det var verkligen en häftig upplevelse! Och efter det har bebisen inte lugnat ner sig alls, utan bara blivit mer och mer bökig där inne.
Har du haft några speciella cravings?
Nej, och jag är så besviken! Jag hade hoppats på att bli sugen på något riktigt skumt och få skicka iväg S mitt i nätterna för att hämta något åt mig att äta, men icke. Känner mig lite lurad faktiskt, hahaha!
Vad har du gillat för mat?
Helt vanlig mat, allt det jag annars också gillar. Jag hade en period då jag var extra förtjust i potatismos, och en hel del frukt har det blivit. Men alldeles vanlig mat. I början hade jag svårt för lukten av grillat kött, vilket inte var det smidigaste på sommaren.
Har du haft halsbränna?
De senaste kvällarna har jag faktiskt känt av det. Men inte desto mer än så.
Behöver du kissa ofta?
Förvånansvärt lite. De sista veckorna har det kanske blivit lite mer spring än vanligt, men fortfarande klarar jag de flesta nätter utan att behöva stiga upp för den sakens skull. Jag har haft tur!
Hur mycket har du gått upp i vikt?
Hittills har jag gått upp drygt 14 kg, så jag räknar med att det slutar kring 15 kg. Det är jag helt okej med.
Såhär såg jag ut samma dag som vi fick veta om graviditeten, i vecka 6. Jag minns att jag var lite sur innan för att jag hade gått upp något kilo. I dagsläget känner jag att om jag någonsin får tillbaks den magen får jag skatta mig lycklig!
Och ungefär såhär ser den slutgiltiga graviditetsformen ut, 32 veckor och dryga 14 kg senare. (Och jag lovar att detta blir den enda bilden av mig i underkläder jag någonsin sätter upp här!)
Hur många barn vill du ha?
Vi är inställda på att ha ett gemensamt barn.
Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Både ja och nej. I början var jag väldigt orolig över missfall, var så rädd att förlora det vi kämpat för så länge. Efter vecka 12 blev den oron lite mindre. Kring vecka 20 var jag nervös att bebisen skulle födas alldeles för tidigt och inte överleva. Den oron försvann några veckor senare. Sedan dess har jag varit otroligt lugn, faktiskt. Jag har nästan förvånat mig själv.
Hur tänker du kring första bebistiden?
Inte heller här känner jag någon stor oro. S ska stanna hemma de två första veckorna efter att liten har fötts. Detta är ju nästan en förutsättning efter kejsarsnittet. Lite orolig är jag kanske över att jag ska ha väldigt ont och inte kunna leva normalt, men det är ju övergående och jag har en väldigt kapabel karl som kan ta hand om det jag inte klarar just då. Vi har pratat mycket om bebistiden och det känns som att vi är överens om hur vi vill ha saker och ting. Jag vet också att även om jag blir nervös och hispig så är S otroligt bra på att behålla lugnet, så jag räknar med att allt ska lösa sig. Sedan har vi också familj och vänner att vända oss till ifall hjälp skulle behövas. Men i slutändan tror jag faktiskt att vi kommer att bli bra föräldrar, jag ser verkligen fram emot den kommande bebistiden!
Har ni bestämt namnen sedan innan?
Ja, namn har vi. Men det är klart, det kan ju hända att de namn vi valt inte alls passar åt det barn som kommer. Då får vi så lov att tänka om bara. Men vi kom förvånansvärt bra överens där.
Gillar du att vara gravid?
Dethär tycker jag är en svår fråga. En del säger att de älskar att vara gravida, andra att de hatar det. Jag känner varkendera. Jag har varit otroligt lycklig som gravid och jag är ofantligt tacksam över att ha fått vara det. Men jag skulle ju inte vara gravid bara för graviditetens skull. Jag saknar min gamla kropp, att kunna vara aktiv, mina vanliga kläder, att inte ständigt stöta i möbler och dörröppningar med magen... Det har varit fint att vara gravid, men det känns helt okej att också den delen kommer till ett slut.
Är du nöjd över din graviditet?
Det är jag! Igår fick jag frågan om jag skulle säga att jag haft en lätt graviditet, och det tycker jag faktiskt. Ja, jag har haft mycket värk och inte kunnat arbeta eller motionera såsom jag hade önskat. Men bortsett från värken har jag haft rätt lindriga symptom, och framför allt har jag mått så bra psykiskt. Jag har haft en väldigt lugn och harmonisk graviditet och kunnat glädjas väldigt mycket under hela tiden. Nu längtar jag bara efter nästa del, att få lära känna vår lillskrutt. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar