Bröstvägraren.

Vi har haft en lite tuffare period här hemma. Joel har nämligen inte haft någon lust att äta. Eller för att vara mer exakt - han har inte haft någon lust att amma. Ibland går det hur fint som helst och han äter lika glatt som han alltid gjort, men ibland bara skriker han och vänder sig bort. Så har det hållit på nu i en vecka. Det är verkligen otroligt påfrestande för mig. Amningen har hittills funkat så bra och Joel har alltid haft god aptit (vilket också syns på hans fluffiga lår). Så när det helt plötsligt inte fungerar som det ska blir det oerhört stressande. Jag hade lättare att hantera dåliga nätter. De påverkade inte dagarna så mycket, i värsta fall kunde man vara lite trött och då gick det ju att vila då han sov. Men matandet är något som ska ske många gånger om dagen och det är väldigt tungt att behöva oroa sig inför varje matningsstund.

Efter lite snabbt googlande och ett samtal med barnrådgivningen  har jag fått veta att detta är ett vanligt fenomen bland bebisar i tremånadersåldern. Nu är ju Joel inte riktigt tre månader än (tolv veckor idag) men han har varit tidig i utvecklingen med både det ena och det andra hittills. Det finns inte mycket att göra åt eländet. På rådgivningen rekommenderade de att jag de gånger han blir arg ger ungefär halva måltidsmängden med flaska (egen mjölk om jag hunnit och kunnat pumpa ur och annars ersättning) och sedan fortsätta med bröstet. Det funkar sisådär. Som jag nämnt tidigare är jag inte odelat förtjust i amningen från första början heller och kommer inte att ha lust att kämpa hur länge som helst. Men vi har tid till rådgivningen på torsdag, så jag ska fortsätta försöka fram tills dess. Sedan får vi se. Helt ärligt tycker jag nästan det är trevligare att mata med flaska och så går det ju betydligt snabbare också! Men sedan är det ju sådant fruktansvärt krångel att hålla på att pumpa hela tiden...

Men i övrigt går det bra. Vi försöker införa lite rutiner för lilleman nu (hittills har han bara somnat lite när och var som helst) och upptäckt att han hellre sover sin långa stund på förmiddagen och en lite kortare stund på eftermiddagen. Kvällarna har vi inte riktigt på klart än i och med att han nu haft sämre nätter och varit tröttare än vanligt. Men när han sedan blir trött till kvällen byter S blöja och sätter på pyjamas och sedan matar jag Joel i sovrummet, sjunger och vaggar lite tills han somnar.
Jag låter nu som att detta är något enormt väl inövat. I själva verket är idag andra dagen vi haft dessa rutiner, haha! Men hittills funkar det fint. Han är absolut gladare på kvällarna när han sover ordentligt på dagarna. Nu hoppas vi bara att han ska börja äta bättre igen så att han inte är så hungrig på nätterna och vi får tillbaks de fenomenala nätter vi hade tidigare.

Ett inte så puttefnuttigt inlägg av mig. Men så kan det vara ibland.

 Pojkarna mina. :)