Morsdagsdebut, skratt och dopplanering.

S klagade igår då jag inte bloggat på så länge. I ärlighetens namn hade jag glömt bort det hela. Hur gör storbloggarna för att hinna och orka blogga så mycket.

Nåväl, nytt sedan sist är förstås att jag fått fira min första morsdag. Det var en väldigt fin dag fylld med mycket tacksamhet från min sida. Jag kom ihåg fjolårets morsdag då jag kände mig väldigt uppgiven och tänkte att det nog inte blir någon mamma av mig. Så i år kände jag mig väldigt lycklig över att ha en så fin liten kille och hans underbara pappa att fira med. Jag har haft tur! Vi firade också min egen mamma tillsammans med resten av familjen och hade en riktigt fin kväll med dem! Sörens mamma hade vi firat redan fredagen innan, vilket var väldigt skönt då det finns många mammor att fira.

 

Joel och jag på morsdag

 

Lillkillen växer och utvecklas i så rasande fart att man knappt hänger med. Nu har han börjat skratta högt. Glada, underbara skratt som ibland förvånar honom själv så mycket att han börjar hosta. Det finns inget finare än ett litet barns skratt, det är ett som är säkert. Han pratar också allt mer och ibland har vi långa "konversationer". Det är tydligt att han har mycket viktigt att säga.

 

Det lyckliga lilla barnet ute i trädgården 

Nätterna har ändrats en del här och sedan ungefär två veckor tillbaks sover vi riktigt bra nästan varje natt. Oftast vaknar han en gång per natt för att äta och sedan somnar han vanligtvis om direkt. Så skönt! Häromnatten sov jag hela sex timmar i sträck, det har inte hänt sedan början av graviditeten! Sedan varierar det mycket vilken tid vi stiger upp. Ibland vaknar han vid 6-tiden, äter och vill sedan inte sova mera, ibland somnar vi om efter det och ibland skippar han det uppvaknandet och sover fram till 8-9 tiden. Allt funkar för mig. Däremot har han börjat sova mindre på dagarna, eller åtminstone kortare stunder åt gången. Fortfarande sover han bra i vagnen, men bara då det skumpar ordentligt. När han sover på gården får vi ofta gå ut och skumpa till vagnen lite så att han ska somna om. Jobbigt, men han verkar egentligen inte tröttare än vanligt ändå, utan är nöjd och glad mest hela tiden, så det får vara så just nu.

Det som är aktuellt nu är att Joel ska döpas på söndag. Detta med dop var ingen självklarhet. Hade jag varit ensamstående hade jag förmodligen inte döpt honom då jag inte själv är troende (hör dock fortfarande till kyrkan och har kommit fram till att det säkert beror på att jag kanske någonstans innerst inne hoppas att min bortsprungna barnatro ska hitta hem igen, men det ser onekligen dåligt ut på den fronten), men gossens far ville ha dop, och så fick det bli. Dopet sker här hemma, så denhär veckan yrar jag runt som en dåre och försöker få allt klart. Känns ändå riktigt bra nu och jag tror att det blir en fin fest för vår lille sötnos.

 

Dagens nack- och ryggträning. Leksakerna brydde han sig inte i, han var mer intresserad av att titta på mig. Tänk så underbart!

Jag tror väl att våra dagar här hemma är som de oftast är för hemmamammor (och pappor). Jag hinner sällan dricka kaffe i lugn och ro, jag har insett att man visst kan gå på toaletten med bärselen på (men det är trevligare utan) och idag började jag dagen med att bli bajsad på. Och mellan amning och blöjbyten är dagarna alldeles underbara med ljuva babyleenden, lek i babygymmet och 800 dagliga pussar på mjuka kinder. Allt är som det ska, alltså. :)

 Och såhär ser det ut just nu och flera gånger om dagen alla dagar. Han vill så gärna vara nära och även om det ibland blir lite jobbigt vet jag att jag kommer att sakna det då min famn inte längre duger. Så jag njuter till fullo av att veta att hans favoritplats på jorden än så länge är min och pappas famn.