Det nya året hittills.

Det nya året har börjat ungefär som det gamla slutade. Men betydligt kallare...

 Det känns egentligen helt okej att vara sjukskriven när det är 25 grader kallt ute. Fint är det ju, men inte speciellt skönt. Nu väntar dock aningen varmare väder, tack och lov.

I övrigt är allt som sagt ungefär som tidigare. Jag har väl börjat komma till dendär punkten som jag antar att alla gravida kommer till förr eller senare, nämligen att det kanske inte längre är enbart alldeles fullständigt underbart att vara gravid. Igår då jag vaknade hade jag en liten svacka. Jag har sovit sämre pga värk i ryggen, får väldigt ont i bäckenet då jag går och känner mig allmänt bökig och obekväm. Magen är stor och sitter högt uppe, så den trycks upp i revbenen på mig då jag sitter, att klä på mig blir en allt större utmaning för var dag som går och när jag väl kommer mig för att klä på mig passar ju ingenting längre. Allt detta gjorde mig lite småsur faktiskt. Men så skärpte jag till mig. Jag hade ju faktiskt lovat mig själv att inte klaga och jag tänker fortsätta försöka hålla fast vid det, även om det inte alltid är så enkelt. För trots allt är det inte så farligt med lite värk. Det värsta som kan hända är inte att man känner sig lite obekväm och att kläderna inte passar. Det gäller bara en stund till. Jag börjar nog känna mig redo att inte längre vara gravid, men det handlar absolut mest om att jag längtar så efter att få lära känna vår nya lilla människa. Att jag haft värk lär jag glömma sen och då har vi ju redan vår lilla skatt. ♥

Såhär ser jag ut idag, denna lördag då vi går in i vecka 33. Bebisen borde nu vara kring 43 cm lång och närma sig 2 kilos-klassen. H*n är i princip "klar" och behöver bara bli lite knubbigare nu. :) Själv tycker jag det räcker med knubbigheten för min del, men sån tur lär jag inte ha. Vikthetsen har jag dock släppt helt. Hittills har jag gått upp i normalt tempo och de kilon som ännu ska komma får komma. Det är inte hela världen.

Bäst just nu: Bastu. Oj, vilka under det gör för mina foglossningar!
Värst just nu: Att stå på ett ben. Man kan tycka att det inte behövs särskilt ofta, men det innebär att jag alltid måste sitta ner för att få på mig strumpor, byxor och skor. Och då sker det med en del stånkande och stönande. Man är ju inte längre supersmidig och elegant alla gånger.

Nu får vi bara hoppas att lugnet håller i sig, för imorgon far S iväg för att jobba på bortaplan i nästan två veckor. Han kommer hem lagom till vecka 35, så vi utgår såklart från att liten ska vilja hållas kvar där inne tills dess åtminstone. För mig blir det lååånga dagar att vara ensam hemma hela dagarna, men jag får sysselsätta mig så gott det går. Åtminstone ska jag försöka få klart allt till bebisens rum, en del småsaker fattas ju ännu. Sämre sysselsättningar kunde man ha!