Jag har nu varit ensam hemma en vecka. Det är ju löjligt förstås, att som vuxen kvinna räkna dagarna tills mannen kommer hem, men det gör jag. Jag tycker helt enkelt det är trevligare när han är här. Kan inte se det som något annat än ett gott tecken.
Rätt bra har det gått ändå, jag har träffat familj och vänner nästan varje dag och ändå haft en del att göra. Inkommande vecka har jag också en del på gång, så jag hoppas att dagarna ska gå fort tills han kommer hem på fredag eller lördag.
Igår gick vi in i vecka 34 och allt tycks vara som det ska. Magen har ändrat form och är nu alldeles klotrund. Jag ser nästan komisk ut, sådär som när barn leker att de är gravida och sätter en fotboll innanför tröjan.
Det roligaste denhär veckan har varit att varje kväll när jag pratat med S via Skype har bebisen blivit som mest aktiv inne i magen så fort S börjat prata. Pappas liten där inne, helt klart. ♥
I övrigt har jag ingenting nytt att uppdatera. Men jag måste bara skriva ner några skojiga och lite udda symptom jag haft under graviditeten:
* Nysningar. Detta började redan i de första veckorna. Jag nyser varje dag och det inleds alltid med en dubbelnysning, alltså två snabba efter varann. Inget jag upplevt förr, på rådgivningen skrattade de åt det och kunde inte förklara det med annat än känsliga slemhinnor i näsan. S skrattar också åt mig.
* Nya födelsemärken. Är det vanligt?
* Renare hår. Tyvärr hjälper det inte så mycket eftersom den naturliga hårfärgen som växt ut är så vansinnig.
* Jag har blivit en enorm klottgris. Väldigt lite av det jag tänkt äta tycks någonsin hitta till munnen. Istället gör det en mellanlandning på magen innan det slutligen når golvet. Alla mina tröjor är fläckiga efter någon timmes användning. S skrattar rätt gott också åt detta.
* Inget hår på benen. Jag har alltid haft rätt klen hårväxt (har t.ex. aldrig haft något hår alls under armarna, puberteten måste ha missat något), men nu har jag nästan inget hår alls på mina ben. Hormoner alltså. Jag klagar inte, att raka sig med magen är inte det lättaste...
Sådär ja, några saker som är roliga att minnas sen.
Nu ska jag ge mig ut i kylan för en kort kvällspromenad med hunden. Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar