Idag är vår skatt en vecka gammal. Det är nästan så att jag redan vill stanna tiden och hålla honom liten och underbar för alltid. Samtidigt längtar jag ju efter att få se vad det ska bli av vår lille knatt.
Vi har idag haft besök av vår hälsovårdare från rådgivningen. Vi gick igenom förlossningen och tiden på bb, tog bort stygnen från mitt snittärr och vägde lillgubben. Till vår stora lättnad hade han gått upp i vikt (han krånglade med maten på bb, men mer om det senare) och allt var som det skulle med honom. En trött liten kille är det vi har, men det var inget konstigt med det heller, så länge han vaknar av sig själv och vill ha mat. Och det gör han. Så vi är jätteglada och nöjda här!
Min egen återhämtning går väldigt väldigt bra. Såhär ser jag ut nu, en vecka efter förlossningen. Det är såklart långt kvar till ursprungsläget, men jag är ändå otroligt fascinerad över hur kroppen fungerar. Bortsett från min lilla gubbmage känner jag mig nästan helt återställd. Visst känns det av att kroppen varit utsatt för en stor påfrestning och kräver ett lite lugnare tempo, men själva snittet och ärret känner jag knappt av alls. Jag har nog haft tur där och får påminna mig själv hela tiden om att inte lyfta något tungt eller använda magmusklerna då jag ska sätta mig upp.
Nu sitter jag här med skallen full av hårfärg (äntligen!) och när det är klart ska jag se film med min älskling. Förutsatt att lill-älsklingen sover alltså. Om inte ska jag titta på honom. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar