På tu man hand.

En ny vecka är i full gång och här i huset har pappan återvänt till jobbet. Det känns riktigt tråkigt för oss alla, faktiskt, men Joel och jag har klarat oss bra hittills. De två veckorna då vi alla var hemma var otroligt lugna och sköna, men nu känns det ändå bra att försöka hitta rutiner i vardagen som fungerar. Promenader med vagnen blir nog ett måste varje dag och jag kan nu tycka att dethär var den perfekta tidpunkten att få barn på, för vädret är alldeles perfekt för promenader nu! Ännu har jag inte vågat lämna lilleman och sova utomhus, jag vill vänja de små lungorna lite vid utomhusluften ännu. Men kanske till helgen eller så nästa vecka. Åtminstone trivs han väldigt bra i vagnen.

Dagarna rullar på riktigt bra. Vi ligger länge och myser i sängen på morgnarna, äter frukost och gosar. Sedan sover han ju fortfarande en del, men då han är vaken sjunger vi, pratar eller ligger på golvet och tittar oss omkring. Det behövs ju inte så mycket då man är så liten. Allt är spännande ändå, och för mamman räcker det med att titta, pussa och klämma på honom. :)

Liksom för de flesta barn har Joels mage inte varit glad över d-vitamindropparna. Så de senaste dagarna har han varit ledsen mer än vanligt, i vanliga fall gråter han ju nästan aldrig, men nu har han kunnat yla till och det känns otroligt jobbigt då han har ont. Så idag har vi köpt nya droppar och ska försöka med dem istället. Hoppas det fungerar bättre så han (och vi föräldrar) inte behöver lida.

En sak som jag bestämde redan under graviditeten (eller kanske ännu tidigare) var att jag inte vill bli en såndär mamma som har barnet på ena armen och blicken ständigt vänd mot datorn eller mobilen. Jag tog beslutet att inte pyssla med sånt då han är vaken, bara då han sover. Såklart slarvar jag ibland, speciellt då han äter, för då blundar han nästan ändå alltid. Men som regel vill jag ägna min uppmärksamhet åt honom då han är pigg och alert. Jag tänker som så, att jag tror inte det är speciellt många som på sin dödsbädd sagt "Jag önskar verkligen att jag ägnat mindre tid åt mitt barn och mer tid åt att titta på skor på nätet".  Jag vill helt enkelt inte vakna upp en dag och inse att bebisen växt upp medan jag varit upptagen med att stalka människor jag inte känner på instagram. Och jag hoppas att jag orkar hålla fast vid den tanken också då han blir stor!