* Vi har svängt på dygnet rätt duktigt. Och med "vi" menar jag unge herrn. Han sover lugnt, gott och länge på dagarna och kort, knyckigt och -i alla fall förra natten- enbart ovanpå mig eller S. Och så ska det ätas ungefär varannan timme hela natten. Det är lite fascinerande att jag fortfarande fungerar som människa. Men det gör jag. Ganska bra till och med. Eventuellt med några mindre misstag om dagen.
* Ersättningen slutade vi med efter två försök. Joel vaknade och åt lika ofta som annars och jag blev tokig och låg vaken hela natten och väntade på att han skulle vakna. Det är alltså fortsättningsvis boob som gäller.
* Inatt har S erbjudit sig att ta hand om lilleman och bara föra honom till mig då han ska äta. Detta innebär såklart att jag måste sova i ett annat rum, vilket jag inte direkt gillar. Men det får gå. Vore dock väldigt typiskt mig att inte alls kunna sova då, men vi får se hur det går. S är nog rädd att jag ska bli galen av sömnbrist, så jag får göra ett försök.
* Den främsta anledningen till sömntokeriet är nog att vår lille kille är så väldigt sällskapssjuk och alltid vill vara i någons famn. Just nu är jag ensam med honom och fram tills alldeles nyss gallskrek han så fort jag satte ner honom och blev nöjd direkt jag tog upp honom igen. Jättemysigt att han vill vara nära (försöker fokusera på det), men här äts för tillfället inte många måltider utan att någon av oss har honom hängande på ena armen.
* Lillknodden blev sju veckor gammal igår och har nu växt ur alla kläder i storlek 50. Han har också blivit mycket mer intresserad av saker som rör sig och tycks vara speciellt förtjust i färgen röd. Han har en röd och svart leksak som han varje morgon för livliga diskussioner med. Det är bedårande att se!
* Jag har idag med skräckblandad förtjusning bevittnat hur han svängt sig från mage till rygg! Detta ska väl ske någon gång mellan typ 3 och 6 månader? Lillfisen är ju inte ens två månader gammal. Men han är ju väldigt rörlig och blir irriterad då han inte lyckas ta sig någonstans på egen hand, så vi misstänker att han börjar röra på sig rätt tidigt. Lille gullet.
* Som jag önskar att någon kunde uppfinna något som gjorde att bebisar riskfritt kunde sova på mage. Joel sover som en liten prins då han får ligga på mage, men det vågar man ju inte försöka sig på under natten då man själv vill sova och inte kan övervaka honom.
* I övrigt är läget detsamma. Vi börjar dagarna med ljuvlig flin- och skrattfest som genast får en att glömma att man inte sovit, går långa promenader med vagnen, Joel sover gott utomhus i några timmar, vi gosar och sjunger och pratar. På kvällarna är det som sagt famnen som gäller och helst på nätterna också. Annars grymtar han som en liten gris. Skriker gör han fortfarande aldrig på nätterna, så himla skönt!
* Sömnbristen till trots känner jag många gånger om dagen att jag aldrig varit lyckligare i hela mitt liv! Jag är där jag vill och behöver vara.
Nu måste jag passa på att gå på wc innan han vaknar och ska kramas igen! Puss på er!
En kär bild för mig, fyra generationer samlade. Moffa, mamma, Joel och jag. Vilken lycka det är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar