Tröttskalle.

Vi har haft en sämre natt i det Stenvall-Karlssonska hemmet. Joel ville för det första inte alls sova då vi andra ville det. Detta var mest mitt eget fel eftersom vi hamnat i osynk med sömn och mat under kvällen och han sovit alldeles för mycket innan läggdags. Så klockan hann bli nästan 01 innan vi somnade. Sedan vaknade han vid halv 3, åt, och sedan var det kört. Han skrek och grät i nästan två timmar. Det har aldrig hänt förr och vi vet inte riktigt vad som gjorde honom så olycklig. Men det enda som dög var att någon var uppe och gick omkring med honom. Nå, han somnade till slut, men vaknade en halv timme senare igen och då dög bara att ligga på mage på mitt bröst. Så på det viset har vi legat resten av natten och morgonen. Så en del sömn fick vi där i alla fall, även om min rygg inte tyckte det var speciellt skönt!


Och jag har haft det allra sämsta av samveten under natten och morgonen. Jag, som många andra, är inte speciellt trevlig då jag blir väckt och jag vill verkligen bli bättre på att hantera vakandet. För jag vet ju faktiskt att jag oftast ändå kan ta igen en del sömn då liten sover så länge på morgnarna. Men ibland är man bara inte sitt bästa jag. Och det har jag lite svårt att acceptera då det gäller mig själv.

Lyckligtvis har lilleman varit alldeles underbart mysig under förmiddagen. Han har mest suttit i babysittern med ett leende på läpparna och jollrat med en leksak. Sedan låg han lugnt i min famn och tittade upp mot mig. Jag var bara tacksam över att han inte verkade ledsen över nattens sur-mamma utan var lika gosig och underbar ändå! Nalle Puh sa att ingen kan vara nere med en ballong, men det stämmer nog ännu bättre att ingen kan vara nere med en leende bebis!

Nu sover han i vagnen och jag är i valet och kvalet över om jag ska vila lite till eller gå ut och ta lite frisk luft. Jag misstänker att om jag lägger mig ner blir det svårt att stiga upp igen och vi ska ställa till kalas här senare idag, så det får bli lite utevistelse och hoppas att det piggar upp!

För det allra mesta hjälper det bara med att titta lite på det lilla miraklet vi fått.

Då gör det inte så mycket att jag inte får sova ordentligt.

Så mycket tycker jag om honom.