Det blev inte riktigt som planerat ändå för pappan i huset fick lite feber och har därför varit hemma några dagar. Jag klagar inte alls, tycker det är jätteskönt att ha honom hemma. Dels får vi mysa tillsammans alla tre då, och dels underlättar det ju såklart att ha fler famnar för Joel att ligga i. Han är fortfarande rätt famnsjuk, även om det blivit bättre. De senaste nätterna har vi inte behövt ha honom sovandes på bröstet alls, utan han har trivts bäst i vaggan. Så magknipet tycks vara bättre, skönt det! I skrivande stund ligger han ändå platt på mage på mitt bröst och sover. Så småningom kanske jag vågar mig på att lägga ner honom, men först ska jag nog njuta lite till av att ha en gosig bebis så nära. Vi konstaterade nämligen att då han blir större kommer vi antagligen att titta tillbaks på denhär tiden och med glädje minnas tiden då han bara ville vara nära nära nära hela tiden. Det lär inte hålla i.
Lite grann kan jag längta efter att börja stiga upp tidigare på morgnarna. (Ni får påminna mig om att jag sagt detta sedan då det visar sig att vi fått ett barn som vill stiga upp klockan 4 varje morgon!) Som det är nu vaknar vi ofta vid 9-tiden och sen äter han ännu i sängen, vilket betyder att vi sällan är uppe innan 9.30. Det är väldigt ovanligt för mig och helst skulle jag nog vara uppe vid 8. Men det är ändå rätt intensivt ätande som gäller för lilleman på nätterna och mellan 6 och 9 brukar vi ha värdefulla sovtimmar som jag inte är villig att ge upp. Jag räknar med att allt detta ändrar då han blir större och försöker unna mig själv lite slöare morgnar just nu. Det är ju rätt unikt att man som vuxen människa kan ligga i sängen till klockan 10 en helt vanlig torsdag...
En såhär glad lillfis har vi oftast här hemma på förmiddagarna. Det är gott att vara mätt, utvilad och få en massa uppmärksamhet. :)
Bästa helgnöjet för oss numera, att bada lilla hjärtat.
Tänk om man hade vetat det under alla vilda helger för sisådär tio år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar